Göteborgsposten – 10 maj 1864, sida 2

ning, anade han en olycka. Han gick emot honom med utsträckta händer, men Lionel stötte honom hårdt tillbaka. — Min herre, sade han, ni har bedragit mig. Roger ryggade bestört tillbaka. — Ni har denna natt låtit bortföra miss Ellen, hvilken ni utan tvifvel gjort till er älskarinna! — Miss Ellen! ... utropade Roger, man har bortfört miss Ellen? — Ni vet det väl, svarade Lionel, efter det är ni som låtit ... Men Roger fattade Lionel i armen, hans öga gnistrade, hans läppar darrade af vrede. — Ni är från era sinnen, sade han, jag förbjuder er att på detta sätt anklaga mig! Det låg en sådan värdighet, en sådan öfverlägsenhet i hans ord, att Lionel kände sig beherrskad och hans öfvertygelse blef rubbad. — Men hvem har då, utropade han, hvem har då kunnat ... — Men förklara dig, olycklige, i stället för att anklaga mig! Tala! Hvad har händt? utropade Roger. — Det har händt, svarade Lionel, att man denna natt bortfört miss Ellen ur landthuset. — Hvem? — Vet väl jag det? då jag trott... (Forts.)