mer med såväl vår egen som heta Nordens ära och sanna fördel. Här gäller att upprätta ett begånget fel, återvinna hvad som förlorats och med detsamma i ett raskt steg föra förhållandena närmare det gemensamma stora målet: Ett sammanslutet och genom de trenne skandinaviska folkens erkända solidaritet enigt och starkt Norden. Vi sade, att bågen står spänd: kanske strängen snart springer sönder, om ej skottet går löst. Konferensen först och främst visar sig med hvarje dag alltmera vanmäktig och medlemmarne å densamma börja att tala till hvarandra i ett mer och mer bittert språk. Engelska folket, som är mycket upprördt och särskilt väckts genom Garibaldis besök, känner sig förödmjukadt och kränkt genom att vid sina kuster se en sjömakts af andra eller tredje rangen fartyg passera obehindrade, för att nedbryta den förnämsta styrkan hos en af Englands närmaste allierade. Folket följer i detta afseende uppmärksamt tilldragelaerna inom parlamentet, och detta visar på samma sätt härutinnan en fast hållning gentemot regeringen, som, tvingad deraf, håller en särskild flotta i beredskap, för att löpa ut och demonstrera mot den österrikiska demonstrationen. Det har redan förut berättats något om den eventuela ankomsten till Nordoch Östersjön af en fransk flotta, och om några dagar skall en svensk-norsk eskader löpa ut, för. att, säges det, hålla utkik på österrikarne och förhindra dem från att vidtaga några fientliga steg mot danska öarne eller fastlandskusterna. Denna demonstration till förmån för Danmark, hvilken utan tvifvel skall leda till andra och kraftigare, har med öfversitteri och högmod upptagits af preussiska regeringen, hvilken i närvarande stund alldeles beherrskas af det feodala militärpartiet, som endast drömmer om Fredrik den stores dagar och om lysande eröfringar, i hvilka det naturligtvis hoppas få sin beskärda del af rofvet. Nämnda regerings förtrogna organ har nemligen förklarat, att, i händelse engelska kanalflottan skulle, enligt mot Tyskland fientliga ordres, lätta ankar och afsegla, skola de tyska medlemmarne å konferensen återvända hem. Detta är en ny utmaningshandske, kastad i i ansigtet på Europa och särskilt England, som nu ändtligen tyckes hafva sått ögonen öppna för, hvart de tyska planerna gå, och derföre ej längre anser sig kunna förbli en overksam åskådare. Anmärkningsvärdt är äfven, att ej allenast Morning Post:, utan äfven fredsvännen quand mme Times börja föra ett mycket bittert och fientligt språk mot Preussen. Lägg nu härtill, att de tyska makterna genom sina representanter å konferensen fordra som oeftergifligt vilkor för en eventuel vapenhvila, att Als utrymmes och blockaden upphäfves, hvaremot brandskattningarne i Jutland skola upphöra; att Danmark vägrar upphäfva blockaden; att vestmakterna, liksom Sverige-Norge, antagit blockadens tillvaro förenlig med vapenhvilan — och det är ju temligen tydligt, att någon uppgörelse i godo är omöjlig. Nen krigets fortsättande måste, alldenstund Danmark är i makt så vida underlägset, leda till en ny väldskränkning af samma art som Polens utplånande ur de sjeltständiga nationernas antal. Om än detta skulle kunna af de andra makterna fördragas, hvilket dock är redan det osannolikt, i betraktande af folkens alltmera upprörda stämning, bjuder dock deras egen sjeltbevarelseinstinkt dem att förekomma er sådan ytterlighet. Den verksamhet i början till handling, som nu yppar sig, angifver, att man frågar sig efter nödvändigheten i detta hänseende, och att, om ej Tyskland inskränker sina anspråk inom möjliga moderata gränser, man tillochmed är beredd på mötande af hvilka eventualiteter som helst. Vi finna äfven redan i en utländsk tidning att sakens vigt varit särskilt töremål för öfverläggning och diskussion mellan franske utrikesministern och Sverige-Norges gesandt i Paris, hvilken senare i ett oförblommeradt språk tydligt angifvit de sannolika följderna, om Danmark nu blefve lemnadt i sticket af de öfriga makterna. De tyska tidningarne håna denna grefve Adelsvärds framställning af svensk-norska regeringens uppfattning, men deri ligger just yttermera skäl, att anse den hafva sitt fulla berättigande. Den svensk-norske gesandtens ord till franske utrikesministern refereras i den utländska tidningen sålunda: Det finnes i Danmark ett uti inflytande med hvarje dag mera tillväxande parti, hvilket framför allt eftersträfvar den närmaste förbindelse mellan konungariket Danmark och Slesvig; men skulle vestmakterna sortsara, att genom uppställandet af en allmän omröstning eller på annat sätt å konferensen möjliggöra Slesvigs anslutning till Holstein och sålunda protegera den rätta slesvigholsteinismen, skullo de äfven tvinga Danmark att inslå en lika väg och alldeles a sig till Tyskland; hvad danskarne må41