och osäkerheten af de sormer hvaraf besluten beron. Sannolikt har grefve Ehrensvärds utnäm ning väckt lika stort uppscende i Göteborg som här. Syrprisen var egentligen stor derföre att ingen föll med sina tankar på honom, hvilken man trodde för alltid hade dragit sig från det offentliga lifvet, sedan han bestämdt vägrat att blifva grefve Henning Hamiltons efterträdare i Köpenhamn. Skälet för denna vägran uppgass vara, att grefve Ehrensvärd ansåg sig icke kunna fylla den plats som grefve H. på ett så utmärkt sätt innehaft. Med landshöfdingeutnämningen lärer så tillgått, att denna plats erbjudits grefve Hamilton, som förklarat att han underkastade sig K. M:te önskan och befallning. Då grefve Manderström derom fick kunskap förklarade han sig betrakta grefve Hamiltons utnämning nu såsom en mot grefve M. riktad dekonfityr, som han alldeles icke ville underkasta sig. Då öfvergafs denna plan, och grefve Ehrensvärd, under tiden tillsrågad, mottog offerten. Grefve E., som är en fint bildad och särdeles human man, saknar de juridiska och administrativa insigter som nu fordras af en landshöfding, men har inom Skåne utvecklat mycken verksamhet och blir med tiden sannolikt ganska skicklig på sin plats. v. S.