Ligenarnes KonungGs). Roman af Ponson du Terrail. — Alldeles. Och då jag for genom general Jacksons läger hade jag den äran att träffa honom. — Jag kan ej komplimentera er för det. — Han gaf mig ett uppdrag till ers nåd. — Ah! — Sir James skulle komma tillbaka till England. — Det är en djerf skurk, utbrast markisen. — Han ångrar de onda anslag han haft mot er. Markisen log skämtsamt och blickade don Pedro i ögonen. — Och jag, sade han, ångrar att jag ej krossat hans hufvud med min egen hand. Då don Pedro skulle svara markisen, öppnades häftigt det fönster, som var venster om bordet, af en väderby och gaf inträde åt en skarp vind som utsläckte de båda vaxljusen i kandelabern vid schackbordet. — Det var en näsvis vindstöt, sade Roger som steg upp och tog kandelabern för att åter påtända vaxljusen, under det sir James tillstängde fönstret, under hvilket låg en stor balkong. Denna så enkla operation räckte ej en t) Forts. fr. N:o 101.