Göteborgsposten – 4 maj 1864, sida 2

Hvad angär dem af vära landsmän, som stridt emot eder, så varen förvissade om, danska bröder, att de, bortryckta från sitt fädernesland, kufvade under en jernhård desciplin, hållna i okunnighet om eder sak, på alla sidor omringade af Österrikes drabanter, framför allt förtjena medlidande... och det finnes likväl de, som äro ännu olyckligare än de italienare, hvilka fallit på Overselks, Koldings, Oversöes, Veiles och Fredricias dystra valplatser, och det är — deras mödrar, hvilka ej ens ha den trösten att veta dem hafva dött för en rättvis sak. Gören edert bästa för; att dessa våra ord må kunna nå fram till våra landsmån uppe hos eder. Vi säga dem i fäderneslandets namn: vVenetianare, Trentinare, Triestboer ooh Istrier, j, som tjenen under det svartgula baneret, fjerran från det älskade fosterlandet; j, som ären i ovisshet om, huru j skolen bete eder, viljen j hafva ett tecken, efter hvilket j nu och hädaneftor skolen kunna afgöra, med hvem j bören vara och mot hvem?... så sen det här... Den, som är Österrikisk fiende, hvem han nu än må vara, är Italiens vän, räcken honom eder hand. Den, som är på Österrikes sida, är Italiens fiende; om j kunnen, dragen svärdet emot honom! Det är en pligt för alla, hvilka önska att lefva som fria män, att med samlade krafter arbeta på att slutligen en gång hämma den orättvisa, som drifver man mot man och folk mot folk till förmån för några la despoter. Fastän skiljda från hvarandra genom vidsträckta länder, äro vi dock törenade genom en hög id; skandinaver och italienare kunna samverka till detta mål. Danska bröder! Mottagen vår helsning och sänden den äfven till edra skandinaviska bröder i Sverige och Norge. Turin d. 21 april 1864.