Göteborgsposten – 4 maj 1864, sida 2

ket mera blifvit)såändt från Rom af general Lamoriciere. Talet om denna sak aftystnade så småningom, men för några veckor sedan begärde en fransman som vistas i Turin krigsministerns tillåtelse att undersöka fästningen, förklarande att han hade bevis på att en stor penningsumma blifvit dold derstädes. Han företog på egen bekostnad undersökningen, men med vilkor att han skulle få en liten del af den summa som kunde återfinnas. Fransmannen leder för närvarande en ytterligare undersökning efter den ännu felande summan, dervid biträdd af en somnambulist, hvars inspiration gifvit anledning till detta nya slags spekulation. Också en själasörjare. För kort tid sedan afled i London en bekant personlighet, som sedan lång tid tillbaka spelade en temligen framstående roll i den högre societeten och de fashionabla klubbarne. Det var Honorable and Reverend Fitzroy Stanhope, broder till den sist aflidne earlen af Harringtons och slägt med den berömde Pitt. Allmänheten kände väl igen honom på hans ofantliga, på ett högst sällsamt sätt knutna halsduk och den lilla, men särdeles eleganta vagn, i hvilken han dagligen gjorde en tur genom Londons gator. I sin ungdom var han efficer i engelska armcen, tog efter någon tid afsked och började arbeta för att få sig ett pastorat. Ehuru en fullkomlig gentleman från topp till tå, hade han det oaktadt så dåligt rykte samt gick och gällde för att vara en sådan vildhjerna, att man på inga vilkor ville låta prestviga honom. Han vände sig fördenskull till hertigen af York, Georg IV:s broder och öfverbefälhafvare för arm6en. Denne lade sig ut för honom hos biskopen af Cork. Dear Cork! skref han till honom — Ordain Stanhope. Yours, Vorkv. Biskopens svar var lika lakoniskt: Dear York. Stanhopeis ordained. Yours, Cork. Det var i de gamla goda tiderna och Stanhope erhöll i sydvestra delen af England, i provinsen Cornwall, ett pastorat, hvilket årligen inbringade honom 1,000 P. St. och som han innehade i 50 år. Han lät naturligtvis sköta detta af en vikarie och under hela sin lifstid visade han sig icke mera än en enda gång för sina församlingsboer. Utom af detta drog han inkomsterna af ännu ett par andra pastorater och på allt detta sammanlagdt lefde han ett gladt lif i London ifrån 1814, och ända tills han för några veckor sedan afled