Göteborgsposten – 3 maj 1864, sida 3

net med hvarandra och, om nödigt är, beskydla sina resp. länders undersåter. Senare Post. Det har talats mycket om den heliga alliansens återuppvaknande, och de, som ej vilja se längre än hvad stundens horisont tillåter, hafva ofta förlöjligat detta tal. Man. skall dock vara för mycket optimist, man skall för mycket se allt i rosenrödt, för att icke finna, det Europa i närvarande stund med hvarje ögonblick mera nalkas den ställning, der frihet och reaktion, der den gamla kampen mellan folken och Åde några, de sig så kallande smorda med Guds nåde, iter skola stå blodiga fram. De vestra folken ha hittills byggt på sina regeringar, i den förväntan att dessa, som fört det mest frisinnade och korstitutionela språk, ej skulle ötvergifva dem, utan i dem se sin egen styrka. Men folken öfvergifvas — och den råa maktens despotiskå öfvervälde inträder. De milda sederna lemna rum för den gröfsta lynchlags lagöfverträdelser. Vi hotas med ett allmänt tillstånd af rättslöshet, hvilket de få mäktiga naturligtvis skola söka att begagna för sina ändamål. Iar en olycklig blindhet slagit de fria staternas ledare; eller äro dessa så djupt sjunkna i törsoffningens sybaritiska kuddar, att de ej vilja eller kunna se de stormbådande tecknen vid horisonten? Tror en Napoleon sig sitta säker på Frankrikes tron, om han för Julii Cesars historia uppoflrar sin egen nationalitets — och Englands statsmän sedan? Huru länge skall engelska folket fördraga den förödmjukelse, det nu lider och redan länge lidit? Hvarje dag bringa oss underrättelser, som illustrera den hel. alliansens verkliga tillvaro och i sig sjelfva innebära en bestämd utmaning till det liberala Europa. En bland de mest i ögonen fallande är en pålitlig notis från Wien, enligt hvilken det nu är beramadt, att det ryska kejsareparet skall d. 15 i denna månad inträffa i Kissingen och der qvarstanna i 14 dagar, under hvilken tid det österrikiska kejsareparet äfven skall besöka Kissingen, så att mellan dessa tvenne potentater för den hel. alliansen ett närmare aftal kan med säkerhet påräknas, hvilket troligen äfven kommer att biträdas af konung Wilhelm af Preussen. Inom Englands affärsverld, hvilken vanligen är försedd med fina och goda känselhorn, råder en något betryckt ställning med anledning af de öppna tvifvelsmål, som de officiösa parisertidningarne uttala i afseende på konferensens nytta och verksamhet. Denna missstämning har yttermera ökats deraf, att några officiösa wienertidningar påstått, det kabinetteraa och Berlin afböjt, såsom oantagligt, det å konferensen väckta förslaget om en vapenhvila med bibehållande af de tyska hamnarnes blockad. — Häraf visar sig tydligt, att den åsigt blir städse mera allmän, hvilken förmenar, att konferensen var ett berg, som födde — en råtta.