Göteborgsposten – 3 maj 1864, sida 2

dörren, en gammal qvinna störtade fram: Roger igenkände den unga flickans guvernant. — Bär henne in på sitt rum, sade han med bruten röst, låt henne inandas luktsalt; jag skall ej ega kraft att vänta tlls hon åter öppnar ögonen. Den olycklige unge mannen gick ut i det han qväfde sina snyftningar och mumlade: — Offret är fullbordadt. Min Gud! beskydda mig nu och gif mig styrka att ej döda mig, ty sjelfmord är gudlöst! Man hörde bullret af hans vagn som aflägsnade sig. Miss Ellen reste sig då hastigt och ett leende sväfvade på bennes läppar. — Stackars gosse! sade hon och afskedade guvernanten. Hon höll nu foljande lilla monolog: — Jag tror nu att det svåraste är undangjordt. Då sir Robert Walden återkommer från Skotland skall han finna mig gift med Lionel. Lady Cecily är för mig, ty för närvarande tror hon fullt och fast att Roger är hennes son, och hon delar icke sir Robert Waldens dåraktiga skrupler, hvilken ej vill tillåta en zigenerska att någonsin bli en engelsk pärs maka Lady Cecily skall derför ej sillfa sig emot mitt giftermål. Då giftermålet är afslutadt skall det vara litt att bevisa för den hederlige Roger att han ir son af zigenerskan Cynthia. Och då, fullbordade hon med ett infernaliskt leende, skall den ridderlige Roger skynda att stiga ned från sin pärstol för att låta sin käre Lionel uppstiga dit. Och jag skall vara markisinna Asburthon! ö