Göteborgsposten – 3 maj 1864, sida 2

till hälfton fyllda, tillbaka på brikan. Partiet började omedelbart derefter. Under det don Pedro flyttade sina piccer, vände han mellan fingrarne på sin venstra hand en stor ring, på hvilken tindrade en rubin af sällsynt skönhet. I det han gjorde en rörelse för att flytta sin stol närmare, gled ringen undan hans fingrar och föll ned under markisens fötter. Roger böjde sig ned för taga upp den. Så hastig denna rörelse än var, hade sir James tid att utsträcka sin hand mot Rogers glas och låta en liten svart kula nedfalla deri, hvilken ögonblickligt upplöstes i portvinet. Roger, som tagit upp ringen, räckte den åt spanjoren, hvilken tackade förbindligt och satte den på venstra handens ringfinger. — Om förlåtelse, ers nåd, sade Reger i det han stödde båda armbågarne mot bordet, ni vet hvarföre jag antagit detta schackparti? — Utan tvifvel. Jag har att tala med ers nåd om sir James, ers nåds kusin. Don Pedro kastade sig tillbaka i sin stol för att sitta så beqvämt som möjligt under det samtal som skulle ega rum. — Föreställ er, fortfor han, att sir James blifvit räddad af amerikanarno. — Ni har redan sagt mig det.