Göteborgsposten – 3 maj 1864, sida 2

Der var ännu, oaktadt klockan för länge sedan slagit tolf, on talrik samling. Det parti som blifvit föreslaget, hade qvarhållit de flesta medlemmarne. Man väntade Roger med otålighet. Don Pedro hade förklarat att han ville spela inom slutna dörrar. Man hade derföre för denna nya slags duell, bestämt en liten salong, hvarest schackbordet stod nära ett fönster. På en gueridon straxt bredvid stod en förgyld bricka med en butelj portvin och två glas af Böhmisk kristall. Don Pedro satt redan framför schackbordet. Roger inträdde med leendet på läpparne men blek panna, lik dessa gladiatorer som helsade Csar innan de skulle dö. Don Pedro steg upp och gick emot honom. Klubbmedlemmarne hade följt Roger ända till den lilla salongen, men stannat vid ingången. — Mina herrar, sade markisen till dem, låtom oss stänga dörren. Den skall ej öppnas förrän efter striden. — Mina herrar! utropade sir Arthur Rood, pareerna äro fria, hundra pund på markis Roger! — Jag håller dem på don Pedro svarade bankiren Brixworth. Vaden ingingos utanför den salong, der de båda kämparne voro inneslutna. — Mylord, sade don Pedro y Rentäs i det han satte sig framför schackbordet, jag har den vanan att töma ett glas portvin förrän jag ordnar mina pictcer. — En ypperlig id, sade Roger i det han tog portvinsflaskan och fyllde de båda glasen. De båda motståndarne gjorde en lätt bugning för hvarandra, förrän de drucko, och satte samtidigt glasen,