AAAQt EE ERE TRE TETITTR TTRNAEAEETER for sig lagfarne män, som icke voro magistrats personer, eller skolmän, som emanciperat sig från kyrkans d. v. s. presterskapets öfvervälde. Bland de lagfarna män, hvilka sålunda vunnit inträde i borgarståndet, voro hofrättsrådet Lemchen (för Jönköping), häradshöfdingarne Staaff (för Hernösand), Å. Carlen (ör Strengnäs) och Isbery (för Norrtelje) samt auditören Grenander (för Sköfde) de mest framstående vid sistlidne riksdag. Såsom ung var hr Lemchen en al de mest ultraliberala i det mycket konservativa och likaledes mycket byräkratiskt-aristokratiska Jönköping. Julirevolutionens samhällsupplösande läror uppväckte stora bekymmer bland den i de gamla formerna petrificerade hofrättspersonalen, för hvilken alla politiska uttalanden i liberal syftning helt begripligt voro mer än en styggelsc. Vill man nu antaga — och det kan man gerna — att det unga Sverige var ett barn af julirevolutionen, så kan man tryggt säga, att hr Lomchen, den allttör tidigt bortgångne Birger Stridbeck ), Ferdinand Asker (n. v. landshöfdingen i Gotleborgs län) och doktor Sköldberg voro det unga Sveriges första banerförare i Jönköping. Dessa män, med både kunskaper, briljanta hufvuden och ett frimodigt sinnelag, förde i det lilla samhället ett språk som dittills aldrig förr varit hört derstädes. De noterades också naturligtvis såsom mycket farliga rabulister, och stadens vise män voro fullt öfvertygade om att de förspillde sin lycka. Doktor Sköldberg gick så långt, att han till och med öppet vågade trotsa den i Jönköping florerande St. Johannis Logen, Mellersta Pelaren, i hvilken han var på god väg att intagas, men ur hvilken han till samtlige brödernas ytterligaste häpnad under pågående reception aflägsnade sig — hvilket dock icke sedermera lade hinder i vägen för hans tjenstemannabefordran. Den samhällsupplösande liberalismen undergräsfde icke heller Jönköpings grundvalar; de ofvannämnde unga männen förspillde ej heller sin framtida lycka. Åren och den växande erfarenheten medförde en viss moderation i deras tänkesätt, i samma mån de blefvo män i staten och erhöllo ansvarsfulla befattningar, som af dem pligttrogot blifvit utförda. Men Åden röda tråden i deras skaplynne atfklipptes dock icke; densammas färg blef måhända hos en eller annan endast något mindre bjert. Då bondeståndets sekreterare Wester första gången blef kallad till rikets ständers Justitieombudsman, valdes hr Lemchen till hans suppleant, dock icke af pluraliteten bland adelns och presteståndets elektorer, som ansågo honom alltför prononceradt liberal. Vid den påföljande riksdagen, då bondeståndet hade till sekreterare advokatfiskalen Fröman, lyckades det de två första ståndens elektorer att vinna bondeståndets för hr Frömans val till suppleant, hvarigenom hr Lemchen blef utestängd. Det torde vara tvifvel underkastadt, huruvida denne, derest han forttarande varit suppleant, efter justitieombudsmannen Westers plötsligt inträffade död velat såsom ordinarie mottaga befattningen, enär hr Lemchen säges hafva så stor obenägenhet för en bosä tning i hutvudstaden, att han af nämnde anledning afböjt det hedrande anbudet at en plats i konungens högsta domstol. Det stora anseende som hr Lemchen länge åtnjutit både såsom en af Göta Hofrätts pelare, och en af Jönköpings utmärktaste kommunalmän, i förening med det förtroende ) Assessor i Göta Hofrätt. Afled i blomman af sin ålder, genom öfveransträngning, under kolerans andra utbrott i Jönköping.