Ligenarnes Konung!). Roman af Ponson du Terrail. Lady Cecily tog ånyo Roger i samn. — Ah! sade hon, du har ett ädelt hjerta. Huru skulle Roger efter denna ytterligare omfamning ännu kunna misstänka att denna sköna och ädla qvinna, som öfverhopade honom med smekningar och bestänkte honom med sina tårar, icke skulle vara hans mor? Det blef derföre öfverenskommet mellan henne och honom — Lionel, som var förvirrad af allt hvad han sett och hört, hade icke styrka att tala — det blef öfverenskommet, säga vi, att lady Cecilys och hennes andre sons tillvaro skulle hållas hemlig ända till nästa session i öfverhuset. Roger ledsagade sin mor och bror tillbaka till deras bostad; i det ögonblick han skulle skiljas från Lionel, lutade han sig mot dennes öra och sade: — Jag afstår från miss Ellen; det är med dig som hon skall gifta sig. Han skyndade bort, liksom om han fruktat att duka under för en dylik uppoffring och återkom hem, hvarest han utbrast i tårar. Men efter att ha begråtit sin kärlek, reste sig Roger och hemtade ny kraft just i sjelfva stor