Roger höll tillbaka ett anskri; men han hade det stoiska modet att icke falla till hennes fötter. — Ni har bedragit er, sade han; jag älskade er ännu för tio dagar sedan, jag älskade er ännu i går... och om .. jag i dag har styrka att afstå ifrån er .. är det derfore att en annan mera värdig... I Han tystnade. Miss Ellen vacklade och syntes färdig att svimma, Han höll henne uppe i sina armar och yttrade: — Lioncl älskar cr. — Oh! jag vet det, sade hon. — Han mkaer dödligt. — Min Gud! utbrast hon, men jag älskar er ... — Och Lionel är min bror, tillade Roger med lugn. — Er bror! utropade hon med en förvåning så vil spelad, att Roger skullo ha svurit vid sin heder att hon aldrig haft aning om denna slägtskap. — Ja, återtog han, Lionel är markis Asburthons andre son. Miss Ellen syntes förstummad af hvad Roger nu meddelade henne. Markisen fortfor: — Lionel är ung, han är skön, han skall bli rik, ty jag skall dela min: förmögenhet med honom. Ni måste blifva hans hustru Ellen, det är nödvändigt. Inom tre dagar skall en prest förena er i hötel Asburthons kapell. Miss Ellen uppgaf ett halfqväfdt anskri och neddignade liflös i Rogers armar. Vid detta anskri öppnades