Göteborgsposten – 2 maj 1864, sida 2

Danmark. De underrättelser, som nå oss från vårt olyckliga broderland äro af den sorgligaste art. Det är ej så mycket på de militära motgångarne vi syfta, ty dessa äro väl nästan oundvikliga i den olika kamp, hvilken Europa med skamrodnad står orörlig och åser, utan mera på den inre splittring, som enligt oss tillhandakomma enskilda underrättelser börjar alltmera göra sig märkbar. Danska folket måste i denna farans stund stå enigt och frimodigt. Inre förändringar, dåraktiga partislitningar och fega beskyllningar äro för detsamma lika ovärdiga som farliga. Inför frågan om fosteriandets vara eller icke-vara, må hvarje tvedrägtstunga förstummas — vi äro så varmt Danmarks vänner, att vi ega rättighet att uttala oss på detta sätt. — Emellertid är det ett sorgligt faktum, att man i Danmark synes vara färdig att kasta sig i partislitningarnes armar. Armcorganisationen derstädes är sådan, att ett krig träffar djupt landet, och hvarje motgång, som armåen lider, slår hårdt inom alla lager af samfundet, såväl på dess höjder som i dess lägsta källarvåning. Det feberaktiga deltagande, hvarmed folket följer de krigiska tilldragelserna, är derföre helt naturligt, liksom man lätt kan förstå, om man än mäste ogilla dem, huru lidelserna sålunda ofta storma fram och, der partiintrigerna dritva sitt spel, plötsligt drifvas i en riktning, der en omogen solkmening hastigt nog kan sätta det helas bästa och välfärd på spel. De för Danmark ofantliga tförluster, som ledos vid Dyppel, hafva bragt sorg öfver talrika familjer: mången far och mor begråter en son, månget barn sin far, mången maka sin man, mången trolofvad sin älskare: smärtan och förtviflan kunna ju så lätt röra upp farliga tankar hos dessa olyckliga öfverletvande. Ett ord har smugit ut bland allmänheten, en svart beskyllning har hviskats, tagit gestalt, klädt sig i Famas