Göteborgsposten – 2 maj 1864, sida 2

åter trott sig vara den aflidne lord Asburthons laglige son och tillbragt en ljuf stund med Lionel och den han kallade sin mor. Föga hade då fattats att den stackars modren berättat alla de lidanden hon utstått under sitt lif; att hon omtalat för Roger de förhatliga och orättvisa misstankar som den nedrige sir Jack ingifvit sin äldre bror rörande Lionels födelse och den nödvändighet hvari hon befann sig att utgifva denne son att vara död, för att undandraga honom lord Asburthons blinda hat. — Men, utropade Roger, då min far är död, hvarföre har ni icke öppnat er famn för mig och sagt: jag är din mor, och denne är din, broder! — Stackars barn! mumlade lady Cecily, anar du ej att jag bäfvade tillbaka för denna lag som gäller inom den engelska aristokratien! Ah! jag har varit en toka, som ett ögonblick kunnat tänka att min Lionel ... Hon fullbordade icke. Roger afbröt henne: — Min fru, sade han, den engelska lagen skyddar endast den som åberopar den; men jag erkänner den ej, denna lag som beröfvar den yngre sonen allt, till förmån för den äldre. Han tillade i det han räckte Lionel handen: — Vi skola dela allt, broder; allt, guld och värdigheter, och vid första session skall jag bedja konungen bekräfta denna delning. (Forts.)