Göteborgsposten – 2 maj 1864, sida 1

En helt ung man med rosiga kinder och hvars läppar knappt voro beskuggade af ett lätt ljust fjun, tog i sin ordning till ordet: — Mina herrar, sade han, denne Osmany är en ännu besynnerligare personlighet än ni förmoda. — Bah! utbrast man i sällskapet. — Om han kommer hit dyrbart klädd, fullföljde berättaren, hindrar det honom ingalunda från att löpa omkring på de eländigaste gator och gränder i London i matroskläder. — Det der är ju en ordentlig roman, sade en af sällskapet. — Jag har mött honom? — Klädd som matros? — Ja, med en brun blus och en vaxhatt. — Och hvart tog han vägen? — Jag följde efter honom och såg honom inträda i Vapping. Då man tycktes tvifla, tillade berättaren: — Jag såg honom träffa en man af folket, en zigenare, och tala helt förtroligt med honom. Ordet zigenare kom markisen att darra. — Men, sade han i sin ordning, som om han haft brådtom att ombyta samtalsämne, ni talade nyss om en spanior, som tyckes mig lika intressant som signor Osmany, mina herrar? — Visserligen ja. — Och hvarifrån kommer han, denne hidalgo? — Från Amerika, Han sade att han träffat er kusin.