Göteborgsposten – 30 april 1864, sida 2

jsom för tillfället bodde hos en gift syster. Dervid anträffades en guldring, en bit af en guldkedja och en annan guldprydnad samt dessutom åtskilliga linneplagg för barn och fruntimmer, hvilket allt Maries förra motmoder igenkände såsom sig tillhörigt. Som en del af dessa saker anträffades i den gifta systerns lådor, förmodade man, att denna ej kunde vara okunnig iom att Marie stulit. — Vid polisförhöret i går erkände den tilltalade att ha tillgripit alla de effekter som hos henne vid visitationen anträffats. Deremot förnekade hon helt och hållet att ha tagit något mera, ehuru utom de nu upptäckta sakerna åtskilligt annat på misstänkt sätt förkommit för frun i huset. Tillfrågad huruvida systern egde någon vetskap om hennes oärlighet, förnekade hon detta och sade att hon för systern uppgifvit det hon hittat guldkedjan samt fått linnepersedlarne till skänks af frun. Ringen hade systern aldrig sett henne inneha. Målet uppsköts på åtta dagar för ytterligare upplysningars inhemtande. — En gammal fiskare, klädd i en snygg blå och hvit ylleskjorta samt för resten rätt anständig och prydlig — något som eljest är ovanligt med dem som likt honom tillbringat natten i finkan — inställdes igår inför poliskammaren, emedan han dagen förut skulle varit öfverlastad. Gubben steg helt fryntligt fram till bordet, haltande på ett högst besynnerligt sätt. — Hade du tagit litet för mycket till bästa i går? frågade polismästaren. — Min käre herr lagman, förklarade gubben brådskande, jag kom ifrån Kongelf igår och är 60 år och så fick jag mig ett par supar och är halt. Nar nu gikten Åskräcker till och det gjorde den igår... — Du blef ju upptagen af nattväktare ? — Ja, det kom ett par herrar och de voro så goda och ledde mig... (upp till finkan). — Var du icke alls full? — Nej, men då gikten skräckar till så kan jag icke stå utan benet viker sig under mig ... såhär, tillade gubben i det han gjorde en djup bugning för att visa polismästaren huru hans ben brukade förråda honom, då gikten sätter till. — Nå vi skola i dag åtta dagar höra vittnen om du var full... Min käre hr lagman, jag är nu 60 år och aldrig har jag varit full, icke någonstädes i hela vår skärgård. Det är blott gikten som... — Ja du får emellertid gå nu. Gubben ville återvända till förvaringsrummet innanför sessionssalen, men en poliskonstapel pekar åt utgångsdörren. — Hvad? utbrister gubben, såsom det tyckes med mycken förvåning och gör en stor gest, jag skall väl ha min... Han tillätes återvända till det inre af rummet, hvarifrån han snart kommer tillbaka bärande i handen ett knyte ur hvilket stjerten af en horngädda sticker fram. Adjö min käre herr lagman, adjö gode herrar, helsade gubben och linkade på sitt besynnerliga sätt ut ur rummet. Rådhusrätten. Från ett föregående polisreferat torde man erinra sig en sadelmakaregesäll Beckeman som i höstas begaf sig till Danmark efter att ha bestulit några andra med honom sammanboende personer på åtskilliga klädespersedlar. Angifven i Köpenhamn af en person som kände honom, häktades han der och blef sedermera transporterad hit. Såväl i poliskammaren som sedermera äfven i rådhusrätten erkände han tillgreppen och blef derföre dömd till att böta det stulnas tredubbla värde med 144 rdr eller att i brist på tillgång till böternas gäldande undergå 23 dagars fängelse vid vatten och bröd samt dessutom att hållas till 2 månaders straffarbete. — Drängen Anders Johansson, som från en stentryckarelärling tillgripit ett spindelur, värderadt af rådhusrätten till 5 rdr, fick i onsdags sin dom. Som, till lycka för den anklagade, uret ej uppskattades högre än till ofvannämnde billiga pris, blef hela affären rubricerad som snatteri, hvarföre Anders Johansson undslapp med 5 rdrs böter, hvilka i brist på tillgång, skulle förvandlas till fyra dagars fängelse vid vatten och bröd. — Torparen Anders Larsson från Kalfhagen har sedan någon tid sutit häktad för stöld af litet ved eller rättare sagdt brädflisor, som han tillgripit inom en Elfstyrelsen tillhörig inhägnad timmergård. Som Anders Larsson, hvilken under hela vintern skall ha brandskattat Elfstyrelsens träupplag, för att ätkomma ifrågavarande brådbitar måste ha klättrat öfver inhägnaden till timmergärden, har frågan ogentligen vändt sig om, huruvida denna inhägnad varit nog hög för att besagde klättring skulle kunna anses som inbrott. L. försäkrade naturligtvis motsatsen och bedyrade, att han blott behöft klifva öfver planket. Afhörda vittnen förklarade likväl att han underskattat de besvärligheter han, för att komma in på brädgården, måst öfvervinna, att planket var fyra alnar högt och att man måste ha ovanligt långa ben, något som L. saknade, för att kunna klifva öfver detsamma. De till 122 öre värderade brädbitarne kommo af denna orsak att stå L. dyrt, enär tillgreppet, tillfölje af plankets höjd, såsom ofvanför antydts mäste räknas för inbrott. L. dömdes sålunda att för första resan stöld med inbrott hållas till sex månaders straffarbete samt att plikta det stulnas tredubbla värde med — 8712 öre! — hvilka böter i brist på tillgång skulle förvandlas till fyra dagars fängelse vid vatten och bröd. — Martin Andersson från Utby, som för någon tid sedan häktades derföre att han på ett fartyg ur kajutan tillgripit ett bref med inneliggande 20 rår, fick äfvenledes i Onsdags sin dom i rådhusrätten. A. har under ransakningen erkänt, att han åtkommit brefvet jemte inneliggande penningar på det sätt, att han instuckit armen genom ett öppet fönster i kajutan och tagit brefvet som låg på en hylla i närheten, dervid sönderrifvande en framför hyllan dragen gardin. Han dömdes derföre att böta det stulnas tredubbla värde med 60 rdr eller att undergå 12 dagars fängelse vid vatten och bröd samt att för stöld med inbrott hållas till sex månaders straffarbete. — !!!X1NG—oosvesoeeomee