Göteborgsposten – 29 april 1864, sida 3

I ett bref från en fången dansk officer, dateradt Hamburg den 13 april, läses: Då vi tillfångatagits och förts genom fiendens löpgrafvar upp till Avnbjerg, som tyskarne döpt till Spitzberg, blefvo vi der mycket höfligt emottagna af några högre preussiska officerare, hvilka affordrade oss vårt hedersord, som vi äfven gåfvo. En svensk officer i dansk tjenst sade: Ich bin schwedischer Öfticier. Preussarne svarade: Mit Schweden fähren wir keinen Kricg-. Han ensam fick befallning att lemna sin sabel, under det de danska skulle få behålla sina, men för att icke behandlas bättre än den svenske officeren, kastade de äfven bort sina. Striden fortfor härunder att rasa på vår högra tlygel vid skansarne 8 och 9. En sqvadron af Ziethens husarregemente n:o 3 (preussare) fick ordre att åtfölja fångarne tillbaka till Nybböl, der Johanniterordens hvita kors satt på halmtaket till en bondgård och der de sårade blefvo förbundna. Nu bar det i en långsam och sorglig transport af mot Flensborg; först kommo officerarne och sedan en del af gemenskapen. Vi gjorde halt litet utanför Gråsten, de preussiska officerarne sprängde i väg och kommo tillbaka med vin för de danska officerarne. Vi satte oss åter i rörelse, längs vägen stodo preussiska soldater, som ropade: -Grässt in Berlin!4, och danska bönder, som helsade och sågo mycket sorgbundna ut. På aftonen något öfver kl. 10 uppnådde vi Flensborg. En stor menniskomassa böljade på gatorna. Damerna kastade apelsiner och smörgåsar in i vagnen till officerarne och räckte soldaterna penningar, mat och dryck. I sydliga delen af staden var deremot stämningen annorlunda, på några ställen voro slesvigholsteinska flaggor uthängda och illumination anordnad. Det preussiska befälet mottog oss artigt och förde ofsiccrarne till en danskvänlig klubb, Borgareföreningen, hvars medlemmar voro tillstådes för att emottaga oss. Vi voro 38 fångna danska officerare, senare blefvo vi 41. Deribland kände jag öfverstelöjtn. Dreyer och Falkenskjold, major Hein, kapt. B. Petersen, löjtn. af 2:dra reg. Gaudil, Larsen, Gjörup, Thestrup, Holmertz och Landmar (Sannmark?), af 22:dra regem. löjtn. Carlsen, Averhoff, Jeger, Johansen och Bunde, af 16:de reg. löjtn. Agerholm, Christiansen och Kofod, af 17:de reg. löjtn. Dameck, Galster, Horn och Sparre, dessutom löjtn Hein, af artilleriet kapt. Sick, löjtn. Ancker, Tillge, Storck och Jensen. De andra officerarnes namn känner jag icke. Af sårade officerare känner jag löjtn, Reiter, Akerhjelm och Hjort; löjtn. Rönnow af 2:dra regem. och kapt. Stockfleth äro skjutna. Följande dagen kl. 11 skulle vi afgå till Altona. Flensborgs borgare gåfvo oss, alldenstund vi voro derpå alldeles utblottade, skjortor och strumpor. En dam kom till oss med en mängd biffstek, och en splendid frukost uppdukades för oss före afresan. Utanför staden stod en massa menniskor och helsade på oss, och ungdomen ropade: Ålefve Konung Christian! errliga Flensborg! du förlorar ej modet, äfven om fienden kastat dig till marken! Vi kommo genom Rendsborg, Neumunster, Elmshorn och öfriga holsteinska städer längs jernvägen. Öfverallt svajade slesvigholsteinska och svartrödgyllne flaggor. I Altona mottogos vi på bangården af en stor svärm menniskor, men de preussiska soldaterna upprätthöllo en utmärkt ordning. I Hamburg