Göteborgsposten – 29 april 1864, sida 2

burthon, och att detta är min andre son, sonen af er far lord Asburthon. Lionel vacklade på sina ben, som en man hvars förstånd öfvergifver honom. Roger reste sig, gick längsamt mot Lionel och räckte honom handen. — Broder! förlåt mig ... sade den senare i det han drog honom mot sitt bröst. Roger drog sig hastigt undan denna omfamning, gick att åter kasta sig framför lady Cecilys knän, tog hennes båda händer och betäckte dem med kyssar. Då föllo två brännande tårar ur markisinnan Asburthons ögon ned på den unge sköne mannens panna, hvilken låg knäböjd framför henne. — Nej, nej, mumlade hon med upprörd röst, sir Robert Walden har bedragit mig ... denne är säkert min son! ... I det hon lutade sig ned tryckte hon på Rogers panna en brinnande kyss.