Göteborgsposten – 29 april 1864, sida 2

— Min herrar, svarade Roger, jag har var varit illamående och under några dagar hållit mig inne. — Ni gjorde orätt i att ej komma hit i går, min kära markis, sade sir Edward Johnson. — Hvarföre då? — Emedan ni hade fått se en besynnerlig personlig personlighet, som blifvit presenterad för oss af bankiren Brixworth. — Först och främst, sade markisen, finner jag det besynnerligt att herr Brixworth tillåter sig presentera sina vänner eller klienter här på klubben. — Det är en hidalgo, en grand af Spanien öfversållad af diamanter, fortfor sir Edward. — Huru kallar ni honom? — Don Pedro y Rentes etc. etc. — Och ni upptog denna almanack till medlem? — Ja, sade sir Arthur Rood; denne herre bör ega någon guldmina i Peru. Det är förargligt att han skall vara så löjlig och så ful. — Bah! utbrast markisen, denne stolte kastilianaro är kanhända kusin till riddaren af den sorgliga skepnaden. — Han tog i går ett parti med grefve Morton och förlorade helt artigt femtonhundra pund. — Det är en vacker summa, sade Roger likgiltigt. — Jag känner ingen annan, återtog sir Arthur Rood, än naboben Osmany, som vågar spela om en dylik summa. (Forts.)