Göteborgsposten – 28 april 1864, sida 2

Straskadt bedrägeri. Från Westerå berättas att en bondson derifrån trakten blit vit dömd till 150 rars böter för det han til ott handelshus i nämnde stad försålt 8 tun nor råg, hvilka utgifvits för fullgod vara, me: sedermera befunnits uppblandade med ströråg och främmande ämnen. emm Kyslig död. I Dalpilen berättas: Åkers by af Aspeboda socken tilldrog sig er dag i början af innev. månad den olyckshän lelsen att pigan Anna Björks årsgamle son under det modren var utgången för att hemt ved, ur spiseln neddrog en brand, som antän. de barnets kläder. I rummet befann sig en ildre, sängliggande man, som, af sina krämpor förhindrad att skynda till hjeip, overksam nödgades åse den rysliga händelsen. Då den veklagansvärda modren åter inkom i stugan voro barnets kläder redan förtärda af lågorna; i förskräckelsen fattade hon tag i barnet och bar det ut i snön, hvarvid hon sjelf blef illa bränd på händerna. Barnet afled innan läkarehjelp hann anskaffas. Ordensdekoration. Till riddare af St. Olafsorden har K. M:t utnämnt franske konsuln i Kristiania Albert Hepp. En vild sälle. En i Trondhjems nya cellsängelse förvarad och för den allmänna säkerheten högst vådlig person, vid namn Nils Vuernaes, beredde sig nyligen tillfälle att rymma, men ertappades på natten, då han redan hunnit öfver 3 mil utom staden. Denna Nils Vurnes, som är känd för sin utomordentliga vildhet och ofantliga kroppsstyrka, kan betraktas som en bland Norges kriminalistiska notabiliteter. Hans tidigare lefnadsöden skildras sålunda: Redan vid unga år blef han för snatteri straffad med 118 års tukthus. Sedan han utstått sitt straff styrde han sin kosa till Stockholm, der han tog värfning vid Svea lifgarde. För omkring 10 år sedan kom han tillbaka till Norge efter att på vägen ha blifvit misstänkt för stöld hos en svensk bonde, som herbergerat honom öfver natten och hvilken efter hans bortgång saknade en betydlig penningsumma. Bonden satte efter honom till häst, men oaktadt Nils endast begagnade apostlahästarne och bonden på vägen flera gånger bytte om springare, fick han icke fatt på honom förrän vid Röros, Det var en förskräcklig menniska att kunna lägga i väg utbrast bonden då han slutligen upphann honom. Nils visiterades, men då man icke fann någonting misstänkt hos honom och bonden heller icke var säker på sin sak gick Nils fri för den gången. Med undantag af ett mycket våldsamt och blodigt slagsmål, dervid den nordiska knifven spelade en hufvudroll, och hvari Nils äfven var inblandad samt några små äfventyr och konflikter med rättvisans upprätthållare, höll han sig stilla i några år, ända tills han gjorde sig skyldig till inbrottsstöld. Polisea kom honom på spåren, men lyckades icke få se mer än en skymt af honom, då han hoppade ut genom ett fönster och spårlöst försvann. Han var nu borta i 2 å 3 år, tills han en vacker dag blef observerad af ett par polisbetjenter, just som han var i begrepp att spatsera i land från en ångbåt. Han var då iklädd en elegant kostym och såg mäkta ståtlig ut samt hade förmodligen räknat på att han i denna nya skepelse skulle vara fullkomligt oigenkänlig; men den gången missräknade han sig, ty han blef gripen och efter en våldsam strid förd i arrest. Då han under ransakningen skulle transporteras till Aalesund och han om aftonen skulle afhemtas för att afhemtas för att föras ombord, hade han barikaderat dörren till arresten, så att den icke kunde öppnas. Då han märkte att man började hugga upp den blef han så ursinnigt våldsam att man måste låta eskortera honom af soldater med laddade gevär. Ombord förhöll han sig emellertid stilla, men vid ankomsten till Aalesund tyckte Nils att den polisbetjent som här skulle mottaga honom icke uppförde sig höfligt nog; under den i anledning af denna etikettfråga uppkomna ordvexlingen, högg Nils fast i polisbetjentens hakskägg och rakade honom så väldeliga att han behöll en icke en obetydlig del af den stackars karlens hakprydnad som en segertrof i handen. Sedan han utstått sitt straff för alla dessa våldsamheter vistades han en tid på fri fot ända tills han för en kort tid sedan häktades och insattes i Trondhjems fängelse, för det han under ett slagsmål på en krog så illa misshandlat en person att denne straxt derpå aslidit. Hans rymning från fängelset tillgick på följande ått. D. 5 dennes kl. 8 på aftonen ringde han i sin zell och begärde en skål vatten. Vaktmästaren kom n med en sådan och satte den på bordet, men under iden passade Nils på och smög sig ut genom den öpna dörren och låste den väl efter sig. Den instängde väktaren gjorde naturligtvis genast allarm, nen innan allt blef förklaradt, hade Nils fått ett beydligt försprång. Genom en öppen dörr i korridoen hade han kommit ut på den framför fängelsebyggiaden liggande tomten, till hvilken sangarne eljest cke hade tillträde och som endast var inhägnad af tt lågt plank, hvilket Nils med största lätthet svinsade sig öfver. Tre små pojkar, hvilka sågo denna sans misstänkta manöver började genast ropa tag( st rymmaren, men då ingen hörde deras uppmaingar, togo de sig för att på egen hand förfölja hoiom. Då de kommo ned till elfven, sågo de honom!: tiga i en båt, ja, den ene af de tappra smågutterI 2 ia gjorde ett naturligtvis fruktlöst försök att hejda ionom, och då detta misslyckades, hoppade de i en nnan båt och satte efter honom. De sågo honom a stiga ur båten vid andra stranden och vada ut i attnet under en landningsbrygga. Polisen, som varIf SYNDER TE STRED RN KSL ARNE JENA REN KR ERINRAR