Göteborgsposten – 27 april 1864, sida 1

nu till den församlade mängden med några ord, hvarvid han bl. a. yttrade: att den genom sina passioner förvillade man som nu skulle lida döden för sina förbrytelser, uppriktigt hade ångrat sitt brott, samt afbedit det inför Gud och likasom han här i lifvet hade sökt och erhållit förlåtelse af sina gamla ännu lefvande föräldrar och en hvar annan som han hade försyndat sig emot, hoppades han, att han också blifvit försonad med sin Gud. Presten och den lifdömde knäböjde derpå och bådo högt och tydligt. Då bönen var slutad omfamnade delinqventen presten och tackade honom, hvarefter han tillade några ord hvilka innehöllo en helsning till hans föräldrar, att han dog som en botfärdig syndare, hvilken hoppades att finna nåd hos sin Gud. Priess visade sig nu något rörd, men klädde sjelf af sig och i det han knäböjde framför stupstocken, bad han att Gud måtte vara hans arma själ nådig. Då han hade lagt sig ned, knäböjde presten vid hans sida och föreläste med hög och tydlig röst Fader Vår. Då han kommit till 6:te bönen, föll det hugg som lagen kräfver af mördaren som ett försoningsoffer. Priess var liten till växten, men väl proportionerad, med ett vackert och uttrycksfullt ansigte och 3212 år gammal. Under färden till afrättsplatsen hade han varit mycket lugn. Då oeh då såg man till och med ett småleende i hans ansigte. Kl. 8,3, ankom Simonsen också i täckvagn. eskorterad af 4 kavallerister och åtföljd af sin själasörjare, pastor Tandberg, en polisbetjent och en konstapel. Simonsens framträdande på schavotten gjorde det intryck, att man här hade framför sig en olycklig som efter stora och förfärliga själsmarter slutligen hade tillkämpat sig det lugn i sin själ, hvaraf han på sin sista vandring tycktes vara i åtnjutande. Den lifdömde, som endast var 28 år, hade ett ofördelaktigt yttre. Han ögon lågo djupt in i sina hålor, hans blick var flyktig och osäker, hans kinder infallna och hela hans gestalt i öfrigt tillhopafallen. Han syntes likväl nu ha kommit till fullkomlig insigt om sin brottslighet och de ord han yttrade på schavotten tycktes utvisa att äfven han hade funnit nåd och försoning med sin Gud. Under tårar aflade han med hög röst sin trosbekännelse, och sedan pastor Tandberg i ett hjertgripande tal hade vändt sig till folket samt han och den lifdömde knäböjande hade förrättat sin bön, tilltalade den sistnämnde den församlade menniskomassan och bad den att betrakta honom som ett exempel på, hvarthän ett ogudaktigt lefverne kan föra. Han bekände om sig sjelf att han fordom icke haft någon tro eller religion. Han tackade Gud för att han nu hade kommit derhän att bekänna sanningen och bad hvar och en, som han kunde ha förnärmat om tillgift. Äfven denne delinqventen afklädde sig sjelf och knäböjde lugnt vid stupstocken, hvarefter allt tilldrog sig som vid Priess afrättning. Simonsen hade så godt som under hela tiden som åtgick för hans transport samtalat med och sökt tröst hos sin själasörjare. Efter exekutionen blefvo de döda kropparne nedlagda i kistor och transporterade till kyrkogården. Skarprättaren Samson Isberg är nu 69 år gammal, men oaktadt sin höga ålder synes han vara vid fulla både kroppsoch själskrafter. Han är en högväxt o h starkt byggd man, med ädla och vackra anletsdrag och en blick, hvarur sjelfva hjertligheten tyckes utströmma, Han yttrade att hans kall i lifvet är tungt, men han tröstade sig dermed, att han endast är ett lagens redskap och sålunda utan skuld i det blod, som utgjutes genom hans hand. Under de 28 år som han innehaft sin nuvarande befattning, har det fallit på hans lott att utföra inalles 15 dödsdomar. Af de lifdömda ha 14 varit karlar och 1 qvinna. En mansperson blef tillika lagd på stegel och hjul. Efter slutad förrättning i dag kände han sig mycket angripen och önskade att denna exekution måtte vara den sista han förrättade. Den bila han begagnar har formen af en hillebard. Den är 16 tum bred och väger 73 ssC. Det är ganska troligt, att detta är samma bila, som begagnades vid Struenses och Brondts afrättning i April 1772. Isbergs företrädare, skarprättaren Mählhausen i Bergen, fick den nemligen tillika med en så kallad handbila och ett svärd efter en sin onkel, som i början af detta århundrade skall ha aflidit som skarprättare i Köpenhamn. Från Upsala skrifves d. 23 d:s: Efter tvenne solvarma dagar började det natten till förliden gårdag att regna, och fortfor regnet under gårdagen. Detta regn kommer att verka särdeles välgörande såväl för åkerjorden, hvilken derigenom medgifver ett lättare och jemnare vårbruk, som för ängsmarken, hvilken utom andra fördelar jemväl vinner den att göras mindre åtkomlig för mask. Något vårarbete har här i trakten ej ännu kunnat börjas. Stipendium. Riddarhus-direktionen har tilldelat studeranden af Göteborgs landskap roll i de tre konungarikenas hufvudstad. Wills sig med förtroligheten hos en oumbärlig tjenare: