Göteborgsposten – 27 april 1864, sida 1

hängd i ögonblicket om någon kan känna igen mig på Unityklubben. Han ringde. — Skicka hit min intendent, sade han till den uppasssare som infann sig. 8 h ;:; Två minuter senare inkom en af de plymagerade jägarne, densamme som underrättat hotellets folk om sin ädle herres stånd och titlar, och helsade vördnadsfullt. Det var en något däst man med hufvudet betäckt af glest svart hår och hvars ansigte var lika brunt som don Pe(dros. När han tillstängt dörren betraktade han sin herre med orolig min. — Nåväl! utbrast han, har han betalt? — Utan tvifvel. — Och han visade ej något misstroende? — Intet; han föreställer mig i afton på Unityklubben. — Bravo! Så sannt jag heter Wills är det en himmelsvid skilnad mellan signor don Pedro y Rentes och den hedervärde sir James, yngre son af den ädla familjen Asburthon, mumlade den olivfärgade intendenten. — En skilnad lika stor, fullföljde don Pedro, som den som nu finnes mellan det nötet, jägaren Wills, och den värde intendenten Bolivar. Wills — Bolivar bugade sig för don Pedro — sir James, ty man bör redan ha igenkännt dem, dessa två skurkar hvilka nu, tack vare de papper de röfvat från den olycklige spanske adelsmannen som de mördat, kommo att