Göteborgsposten – 26 april 1864, sida 2

SMER OBS 11111Ul 2011044 MIC BINDA II1vVIlllbd, och 1860, då hela Italien tvekade, landsteg han på Sicilien med sin skara af tusen man. Engelsmännen mottaga Garibaldi med entusiasm, ty entusiasm är det billigaste sättet att smeka Italien. De gåfvo detta land icke en enda man eller en enda shilling under fälttåget af år 1859; men de skola med nöje gifva hjelten plumpudding och sandwichesk under fjorton dagars tid, att icke tala om the på qvällarne. De skola köpa hans sotografiporträtter, hurra för honom då han passerar förbi, dricka tusen galloner öl för hans välgång, skrifva i sina tidningar att han är den förste, den störste, den ryktbaraste af alla män (den engelska racen naturligtvis undantagen) och säga honom de utsöktaste komplimenter, för att han i sin ordning må säga dem att de utgöra menniskoslägtets mönsternation, Guds utvalda folk, bestämdt att lära alla andra folk huru de skola äta, dricka, skrika, sofva, tänka och smälta maten. Med samma skämtsamma lynne skildrar mr Assolant den borgarebankett som ansågs skola gifvas för Garibaldi i London. Programmet till festen skulle bli följande: Lord Mayorn, bärande sin peruk och så att säga företräld af sin enorma mage samt åtföljd af sina åldermän med röda ansigten, skall mottaga honom på trappan till Mansion-house, sätta honom vid sin högra sida midt framför en sköllpaddsoppa, eller oxsvanssoppa eller oxen sjelf helstekt under precis tolf timmars äd. Franska, spanska och Capviner skola flöda ymnigt som vatten. Tvähundra unga engelska flickor, döwurar till hertigar, markiser, grefvar och simpla millionärer skola applådera med all makt i det ögonblick de få se hjelten. Hjelten skall svara på dessa hyllningar med bugningar och lägga handen på hjertat för att tillkännagifva att rörelsen väl hindrar honom från att tala men ej stör hans aptit. Då desserten är nära slut skall Lord Mayorn resa sig och föreslå skalen för drottningen och på samma gång uttrycka den glädje han känner öfver att se vid sin sida en ryktbar främling, som etc. etc.; och Garibaldi skall svara att han länge önskat få sätta sin fot på engelsk grund — detta land som utgör tyrannens förskräckelse och den förtrycktes hopp. Som någon farhåga nu skall uppstå, att Garibaldi vid denna punkt kan komma in på finansiella ämnen ocb föreslå gästerna att låna pengar åt Italien, skola de alla skynda att applåderna så att de afbryta honom. Viscount Palmerston, Åden skämtsamme statsmannen, skall dernäst för de engelska damerna — de skönaste och älskvärdaste i verlden. Skålen skall naturligtvis tömmas med hänförelse, ty hvarje äkta engelsman tycker om att dricka, vare sig det sker till damernas ära eller för hans enskilta tillfredsställelse. Derpå skall den ädle lorden föreslå en skål för de engelska frivillige, hvilken blir lika väl upptagen som de föregående; och han skall brista ut i loford öfver engelsk tapperhet, engelsk industri, den engesska flottan, den engelska armen och det engelska artilleriet; men han skall icke förgäta att försäkra sällskapet, att det endast är hans vaksamhet som räddat England från fransk invasion, och att om icke han användt två eller tre hundra millioner pund på att bygga fästen och pansarskepp, skulle sköldpaddsoppan som hans ärade vän Lord Mayorn lätit framsätta på bordet ej varit i säkerhet i engelska magar, utan sväljd af dessa grodätare på andra sidan kanalen, så väl som ock den utsökta oxsvanssoppa med hvilken hans ärade vän likaledes trakterat sina gäster. Sällskapet skall efter detta tal vara öfvertygadt om lordens patriotism och vältalighet, ty tillägger M. Assolant, det bästa medlet att vinna edra åhörares bifall är att slösa beröm på dem. Denna så troget skildrade scen skall upprepas i de öfriga engelska städer Guribaldi kan vilja besöka. En präktig diner, valda viner, komplimenter, trummor och trumpeter — ingenting skall fattas. Men i samma ögonblick han försöker yttra ett ord om affärer eller gifva en antydan om den million musköter han önskar, skola börsar och hjertan ögonblickligen tillslutas. Engelsmannen i sitt hus och engelsmannen i sin bod äro två mycket olika personer?. Eldsvada. D. 16 d:s utbröt eld i närheten af Malmö vid egendomen Augustenburg, i dervarande väderqvarn, hvilken nedbrann. Från Wadstena skrifves d. 20 d:s: Sedan det ännu qvarliggande mindre isbandet i Wadstenaviken blitvit genombrutet, inkom ängs. Örn i Måndags morgon i vår hamn, sedan det af svår is varit utestängdt från densamma ända sedan jultiden. Dock lärer det) ännu dröja en god tid innan den egentliga sjöfarten kan börja, alldenstund isarne å kanalen ännu lära vara starka och sjön Boren kördes blott för några få dagar sedan. Nämnde ångfartyg lyckades äfven i Måndags forcera isen i Motalaviken, så att med undantag af Askersund äro nu alla Wetterns hamnar tillgängliga. — Svenska nationalsångarne gåfvo härstädes sistl. Söndag konsert, hvilken dock var långt tåtaligare besökt än som fallet varit vid deras föregående besök här. — Hesslerska teatersällskapet har börjat gilva representationer å härv. teater. — Den väckta motionen om förbud af spirituösa dryckers utskänkning under sönoch helgedagar å stadens värdshus, har af stadsfullmäktige blifvit afslagen. Målskjutningspris. Wermlands förening för vapenöfning har, vid dess sammanträde d. 14 d:s, anslagit en summa af 30 rdr, att användas till pris vid den målskjutningsfest, som d. 17 nästk. Juli kommer att ( ega rum i Karlstad. Kårens medlemmar hafva åtagit sig att tillskjuta resten, för att till premie erhålla ett godt kammarladdningsgevär. Skarpskyttekår i Lund. Vid det sammanträde, som d. 17 d:s hölls i Lund i och för bildandet af en skarpskyttekår derstädes, utsågs en komite, med prof. Naumann som ordf. och rådman Ridderborg samt bokhandl. Borg som ledamöter, för frågans vidare be