Göteborgsposten – 26 april 1864, sida 1

s(HAäAäiäi ÄA4—4A vad som gjorts i rustningsväg torde således blifva, dels att en del materiel till ganska högt ris anskaffats, som numera blir magasinerad, ör att i sinom tid i stadgad ordning kasseras och på auktion till en spottstyfver afyttras, och dels att ej obetydliga partier proviant blifva obehöfliga och följaktligen komma att iter afyttras. I hvad mån Dyppels intagande och danska armåeens reträtt till Als — allt förutsedda händelser, som det nu heter — nverkat på vår regerings beslut att inställa rustningarne och truppsamlingarne, kan naturligtvis icke ännu afgöras. Det sannolika är emellertid att om Danmark ännu på sista tiden hyst någon förhoppning om bistånd i sin nöd från svensk-norsk sida, så lär denna illusion numera hafva upphört. En person, som vanligen är ganska väl underrättad, trodde sig häromdagen kunna nöjaktigt förklara grefve Manderströms i Posttidningen gjorda meddelande, att en riktig uppfattning legat till grund för grefve Hamiltons åtgärd att för danska utrikesministern delvis uppläsa grefve Manderströms under d. 16 November aflåtna depesch — äfvensom att vi viss mån och med inskränkningar som de uti Posttidningen för d. 9:de April intagna handlingar gifva vid handen, grefve Hamilton icke saknat anledning att under ett samtal yttra den förmodan att tullmakter snart kunde vara att förvänta (i och för förbundstraktatens undertecknande) — hvilka meddelanden, enligt hvad ni lärer observerat, försatt de tidningar i mycken vånda, hvilka absolut ville pådyfla grefve Hamilton en stor indiskretion i den ledsamma förbundstraktats-frågan. Anledningen till dessa meddelanden lärer, enligt den ofvannämnde personens uppgift, vara, att grefve Manderström dels ville låta allmänheten veta att mellan hr grefven och de ifrågavarande tidningarne alldeles icke råder den entente cordial som man föreställer sig, och dels ville låta samma tidningar förstå att de förlupit sig mot grefve Hamilton. Grefve Manderström har således spelat dem ett litet puts, af det slag som inom diplomatien anses tilllåtet, och som anses ganska ändamålsenligt vid vissa tillfällen. Huru skandinavismen numera uppfattas inom de högre kretsarne kan bedömas af ett yttrande, som en ung tjensteman i kabinettet häromdagen citerade — ty mannen sjelf gör icke anspråk på att konstruera några politiska satser. Eftersom det nu är så beskaffadt att vi måste laborera med ett svårt ryggmärgslidande, så skola vi åtminstone akta oss för att äfven ådraga oss podager. De som hörde detta yttrande antogo som säkert att han icke hemtat det ur sin egen hjerna. Ännu i denna stund äro fullmäktige i Riksgäldskontoret okunniga om huru långt frågan om jernvägslånets afslutande avancerat; ty riksarkivarien Nordström är ytterst sparsam i meddelanden till sina medfullmäktige. Han har endast underrättat att långifvarne till fullmäktiges disposition ställt 100,000 pund sterling, hvilka också blifvit indragna. Men huru rätta förhållandet är med teckningen i London, är icke för fullmäktige kunnigt. Ånnu i går hade hr Nordström icke på telegrafisk väg delgifvit fullmäktige resultatet af teckningen i London, ehuru tiden för densamma ingick med i lördags. Detta förfarande är just icke grannlaga å hr Nordströms sida. Han vistas fortfarande i Paris i konsul Heinemanns sällskap. I förgår afreste grosshandlaren Schwan med ångfartyget Svea till Lybeck. Hans resa är föranledd af ett ganska vigtigt beslut, som bankofullmäktige fattat — det nemligen att öfverflytta sina penningeaffärer från Hamburg till London. Åtgärden gillas af ganska