Göteborgsposten – 23 april 1864, sida 2

HUDIUDU VYAT SCATC ahgdtarrfd SVIN SRaspelarCE vid samma teater som han sjelf. Shakspeares skolbildning synes hafva varit mycket fragmentarisk, emedan hans föräldrars hus drabbades af många olyckor. Och märkligt är, att den man, som vetat inblåsa så mycket sannt och tidsenligt lif i sina hi-. storiska gestalter, endast läst Plutarch i engelsk öfversättning, hvilket för den tiden an sågs förråda brist på kännedom i humaniora. Sedan 1578, då William var i sitt 14:de år, gingo hans fars affärer tillbaka, så att denne slutligen för skuld hamnade på gäldstugan. En olycka at annat slag drabbade den moderliga familjen, Ardens, då vår skald var i sitt 19:de år. Caput för denna familj var Eduard Arden af Parkhall. En dödlig rivalitet egde rum mellan denna Arden och den beryktade grefven at Leicester, som är särskilt bekant genom Schillers Maria Stuartoch Walter Scotts Kenilworth. Då Leicester år 1575 under de berömda festerna i Kenilworth var värd för drottning Elisabeth, underhöll han samtidigt en brottslig förbindelse med en grefvinna Essex. Arden angaf detta förhållande, som äfven vållade, att Elisabeth plötsligt lemnade Kenilworth. Af hat härför inledde Leicester mot Arden en högförräderiprocess, som ändade dermed, att Arden blef afrättad år 1583. uru åtskiljda de förnämare grenare af familjen Ården, säger en biograf, än varit från de utarmade Shakspeararne, är det dock naturligt, att denna händelse äfven at dem måste kännas djupt. Händelserna visa båda samiljerna i förfall och olycka; ett drag af lifsallvar inpräglades derigenom i den unge diktarens själ. Dessa ödets skickelser voro troligen helsosamma för hela hans karaktersutbildning, ty det finnes vid denna tid i hans natur dragen af ett ungdomligt lättsinne, mot hvilka dessa allvarliga familjeöden måste bilda en motvigt.William Shakspeare gifte sig redan i sitt nittonde år med en sju till åtta år äldre flicka, Anna Hathaway, dotter till en jordbrukare i Shottery vid Stratford. Shakspeares äktenskapliga lif blef icke lyckligt. Han flyttade till London och lefde der ett rörligt, äfventyrligt lif, under det hustrun måste stanna qvar i Stratford, hvarest han dock årligen hos henne aflade ett besök, men utan några ömhetseller kärleksbevis. Man har härifrån härledt den omständigheten, att Shakspeare i sina tidigare dramer framställt bilderna af elaka, herrsklystna qvinnor, sådana han likväl senare aldrig skildrat dem. Shakspeare förde i sina ungdomsår ett löst lif; till hans jagtbrott och kärleksäfventyr kommer hans beslut, att skilja sig från sin familj och bli skådespelare, ett steg, som då icke togs så lätt af någon, den der icke l: med stark själ satte sig öfver menniskornas omdömen, — tillägger förut anförde biograf. — Tan erkänner sjelf i sina sonetter de ovärdiga handlingar och fläckar, som häftade vid honom; han tillstår, att han städse förnyade sitt gamla lidelsefel! Hade ban icke druckit så djupt ur lidelsens kalk, skulle han, svårligen med dessa mästerdrag kunnat skildra de sinliga krafternas välde, svårligen med denna innerlighet och detta djup kunnat måla retelsen i deras förförelse och den förbannelse, som häftar vid deras öfvermått. Om han aldrig beträdt lastens tröskel, — skulle han då kunnat så väl och grundligt genomblicka dess inre verkstäder? Menniskan framgår ur naturens händer, begåfvad med förmåga af godt och ondt, och de framstående egenskaperna hafva tyvärr alltid att kämpa med största farorna. Framgår den inre menniskan segrande ur denna kamp, då medför hon alltid ett byte, som den oanfäktade aldrig erhåller. Den tid, i hvilken Shakspeare lefde, var en i många afseenden rå, naturoch sinnesstark tid, men den egde ätven de religiösa sedernas, det lefvande samvetets, den andliga kraftens motvigt. Sådan tiden var, sådan var äfven sjelfve skalden. Han beherrskades af sitt eldiga blod, så länge han var ung, och han ansåg sig redan i tidiga år gammal, då han började lefva i andens verld och lystra till sitt förnuft. Man kan af hans personliga diktalster utleta, när denna inre förändring försiggick inom honom. Det är här hvarken rätta platsen eller tiden, att närmare inlåta sig på granskning af den märkvärdige mans skapelser, hvars namn i dag genljuder från verldsdel till verldsdel. Det vare nog sagdt, att ännu efter trenne sekler Shakspeare genom sina verk står beundrad af alla och icke upphunnen af någon. Afven i vårt land är han mer än tillochmed mången inhemsk skald känd och värderad. Hans arbeten finnas i mångens ego, oförgätligt skall i ännu en sen efterverld bland snillenas rad glänsa det stora, det med beundran och vördnad uttalade namnet: William Shakspeare! ee—— A—— — Eran Huafvndstaden.