Göteborgsposten – 22 april 1864, sida 1

mer ingen annan än jag in på kyrkogården. Denna morgon har jag en graf att gräfva — För hvem? — För en arbetare inom församligen som dog i går morse och som man ämnar begrafva vid middagstiden. — Kände du honom? — Ja, herre. — Var det en man af min storlek? — Nästan. — Jag behöfver detta lik. Dödgräfvaren betraktade Jean med häpnad. — Kan du dölja mig här tills i afton? — Ja. Der nere i den lilla paviljongen, hvarest vi innesluta våra spadar. Ligenarkonungen sade för sig sjelf: — Jag skall låta säga Simson att han cj behöfver oroa sig för mig. Han följde dödgräfvaren. hvilken han gaf noggranna instruktioner. Sedan instängde han sig i paviljongen och inväntade med otålighet nästa natt. Då natten inbrutit återkom dödgräfvaren, som lemnat kyrkogården straxt före solnedgången, att befria Jean de France. Man hade under dagen jordat arbetaren. Biträdd af zigenarkonungen gräfde dödgräfvaren upp likkistan; de framdrogo liket, hvarefter den toma kistan lades tillbaka i grafven och betäcktes med mull. (Forts.)