Göteborgsposten – 21 april 1864, sida 2

mente. Man är i Berlin venträstet härötver. Under det all affärsrörelse ligger nere i de tyska hamnarne tillfölje af blockaden, med undantag af Läbeck, som ännu är öppet för den skandinaviska handeln och derföre gör ofantligt goda affärer, utfara de olika tyska handelsstädernas organer med våldsam bitterhet mot detta afundade Lubeck, hvilket tillochmed beskylles för antityska sympatier. Danska blockadskeppen hafva uppbringat det mellan Hamburg och America gående ångfartyget bavaria, hvilket medförde en laddning af c:a 500 utvandrare. Det visar sig således allt tydligare, att älven Hamburg numera är, oaktadt alla förnekanden från tysk sida, på det strängaste blockeradt. Erinran. Postoch Inrikestidningar innehålla under denna ötverskrift följande bevekande uppsats, å hvilken vi fästa våra läsares synnerliga uppmärksamhet: Man läser i tidningarne en anmaning till dem, som emottagit listor till anteckning af samlade medel för danska soldalers i behof stadda familjer — att insända dessa listor inom månadens sint. Det gifver anledning önska att kunna nog bevekande mana våra landsmän att begagna den korta tiden för att gifva en skärf och uti denna skärf sitt deltagande tillkänna för offren i en strid, der under hyfsningens tidehvarf sällan om någonsin rättvisan stått afgjordare på den ena, på den svagares sida, och orättvisan, våldet och råheten mera på den andras, den mångdubbelt starkares. Allt hvad hittills, under äfven de bittraste krig, ansetts vara ädelt och ridderligt mot en fiende, isynuerhet då han är svag, det är okändt för de vanbördingar af ädel stam, som bildade civilisationen i vår verldsdel, men nu bär dess trasor på sina fanor, och af hvilka man icke kan, såsom Napoleon sade om ryssen, tvätta civilisationens smink, för att tataren skulle synas, utan som stär med alla civilisationens blommor på sin kind, men med kalmucken i hjertat. Då i Januari månad uppmaningen till understöd för danska soldaters familjer utgick från aktade herrar och män, var striden icke börjad. Det är kändt, att mången tvekade att anteckna sig, emedan han trodde sig derigenom uttrycka en önskan för vårt eget lands deltagande i striden; men det synes nog klenmodigt att afhålla sig från en handling, som bär sin ädla, menskliga prägel, af fruktan för tydning, hvilket ingen handling, om den anses vara en tydning värd, undslipper. Mangen trodde också då uppmaningen utgick, att den möjligen skulle vara öfver flödig, och ingen stupa eller såras. Men verklighe ten har inträdt. I det ögonblick detta skrifvas rasar på Dybböls höjder den nya refflade elden i all sin ungdoms styrka och användes, enligt tillkännagifven afsigt, såsom ett lyckosamt tillfälle att kunna länge få profva de nya kanonernas verkan till menniskors, vallars och boningars förstörelse, innan stormkolonnerna framsläppas. De stupade och sårade äro såle des icke en Januari-inbillning. Vinteroch vårmånaderna hafva sett deras blod. Deras antal räknas redan efter tusental. Svenska läkare omförmäla att de vid det stora sjukhuset på Augustenborgs slott sett 100 amputationer på en dag. Föreställen eder, ädle landsmän och ädla landsmaninnor, att hvad som nu öfvergår Danmark öfverginge oss sjelfva, att de flesta af oss hvarje dag kunde vänta ett telegram om en fallen fader, broder, son eller vän, och att vi, öfvergisne af verlden, äfven af de mäktiga, hvilkas pligt det borde vara att upprätthålla lag och hyfsning i Europa, emedan det är derföre Gud förlänat dem makt framför andra, — att vi öfvergifna, icke visste hvar våldet skulle sluta, föreställen eder detta och edra hjertan skola då klappa varmare och mana eder att nedlägga en penning och några bokstäfver, och i dem ett välsignelserikt deltagande för de lidande offren jör mensklighetens vackraste sak, gemensam för alla Påk. för man och qvinna: rätt och frihet. Från Uddevalla skrifves d. 19 d:s: Oaktadt vi en längre tid haft skarpa nattfroster, hvilka isbelagt smärre och stillastående vatten, har dock våren närmat slg med stora steg. Fjordarne och alla rinnande vatten äro istria; skogsjöarne ligga dock ännu och här och der kan man äfven upptäcka de sista lemningarne af någon större snödrifva. Flyttfåglarne hafva i stora skaror dragit mot norr; den lilla sädesärlan trippar sedan d. 10 d:s på våra gator; sångtrasten har redan börjat sina aftonunderhållningar; hasseln är nästan utblommad: hvitsippor, blåsippor, Gagea och Draba äro redan utslagna; krusbärsbusken börjar göra sig grön vid solväggen; nässelkål och rädisor äro ej mera någon sällsynthet; landsvägarne börja damma; ett och annat innanfönster börjar uttagas och markiserna uppsättas — allt tyder på att vi stå vid vårens början. Senast i söndags snöade det dock under ett par timmars tid, men i går föll, under 10 graders värme, ett ljumt värregn. — Smittska sällskapet fortfar att gilva representationer å vår teater. Söndagens föreställning var talrikt besökt och bifallet lifligt. — Att såsom frivillig ingå i danska armeen har härifrån afrest t. markören J. A. Zetterberg, skarpskytt. Permissionsansökan. Underlöjtn. vid Bohusläns reg. J. M. T. Bromander har ingifvit ansökan om 1 års permission, för att ingå i dansk aktiv krigstjenst. Medalj. Genom franska beskickningen i Stockholm har kejsar Napoleon låtit tillställa löjtn. vid Bohusläns reg. Oscar Hult