Göteborgsposten – 21 april 1864, sida 2

9 Smuggleriet i Halland och Skåne. Till Red. af Göteborgs-Posten. Med anledning af en i Tit. tidning N:o 85 för d. 14 April införd artikel rörande smuggleriet i Halland och Skåne, deri uppgifves att orsakerna till den tilltagande smugglingen, särdeles af bränvin, framkallats i följd af bristande omtanka och kraft hos generaltullstyrelsen och vederbörande distriktchefsembeten, varda följande beriktiganden och upplysningar meddelade: I:o att beslagare redan länge och ätven i närvarande tid eger uppbära tre fjerdedelar af i beslag tagne varors värde äfvensom af de böter smugglaren ådömes. Det är en sanning, att då denne icke anträffas, boslagareandelen inskränkes till hälften af de tagna varornas värde. Denna bestämmelse har flerfaldiga gånger varit föremål för de lagstiftande autoriteternes profning, och det har ansetts vara rätt. att en större belöning tillfaller den, som i ljuset framdrager öfverträdaren af tullagarne eller, med andra ord, den som bestjäl kronan och redligt handlande medborgare. 2:0 att kustbevakningen både haft och har rättighet, att med skjutoch blanka vapen försvara både sitt lif och i beslag taget gods; att åter under förföljande, innan beslag gjorts, lemna kustbevakningen obegränsad frihet att använda skjutvapen, har lagstiftaren ansett betänkligt, och detta säkerligen med rätta, för att icke bota ett ondt med ett större. 3:o att då en kustsergeant eger i ordinarie inkomster 1,350 rdr och en kustvakt 600 rdr, hvilken aflöning, efter 10 års oförvitlig tjenstgöring, ökas för den förre med 300 och för den sednare med 200 rdr, dessa aflöningsbelopp af 1,650 och 800 rdr, oberäknadt hvad som genom beslag kan förvärfvas, med sanning kunna sägas vara lämpade efter hvad desse tjenstemän skäligen böra kunna fordra. 4:0 att så i Halland som Skåne särskilda icke obetydliga anslag detta år beviljats till bevakningens förstärkning, som äfven trädt i verket. b:o att flera framställningar under hand blifvit gjorda rörande billigheten deraf att drawbacken för från Danmark utförda sprirvaror ej skulle medgifvas med mindre officielt bevis företeddes om deras framkomst till den uppgifna destinationsorten; men att afseende derå ej kunnat vinnas. Hvad Insändaren här