Göteborgsposten – 20 april 1864, sida 2

Adlad lag al. ÅDC Ve 10TSIARCm upPSKJULAS till nästa session. Från Triest skrifves d. 14 på e. m. att kejsaren och kejsarinnan af Mezico under betolkningens jubel afseglat, åtföljda af 6 Lloydångare och saluterade af alla batterier. De orientaliska förvecklingarne träda alltmera fram i förgrunden. Man tyckes anse för säkert, att något allvarligt förberedes mot furst Couzas regering; det är åtminstone säkert, att Ryssland har en stark kår stående vid Pruth. att å andra sidan de i Siebenbirsen stående österrikiska trupperna ansenligt förstärkas, medan slutligen Porten å sin sida rörklarat sig besluten, att upprätthålla sin myndighet i furstendömena med vapenmakt, till nvilket ändamål den äfven sammandragit en arm vid Donau. Det försäkras, att en öfverenskommelse redan blifvit träffad mellan Österrike, Ryssland och Porten för att definitivt reglera förhållandena i Donanfurstendömena. Men huru långt man är hugad att i detta alseende gå, låter sig ännu icke uppgifva. Äfven i Serbien är ställningen föga tilltredsställande för dem, som vilja ha lugn och ro. Ehuru lörst för kort tid sedan en sammansvärjning upptäcktes, hvilken icke skulle ha något annat mål, än att fördrifva den nuvarande tursten och kalla på tronen den i landstlykt varande Alexander Karageorgiewich eller dennes äldste son, hvilar likväl icke detta parti, utan sätter allt i rörelse, för att uppnå sitt mål. Det säges stå i nära beröring med de turkiska myndigheterna, hvilka här spela med detsamma under täcke mot furst Michael. Om än dessa händelser ännu icke hatva någon farlig tendens, visa de dock, att sjuk-! domstillståndet äfven i Orienten forttar och att alltmera bränsle hopar sig för stundande stora tilldragelser Från Warschau skrifves d. 7 april: Den stora bondeemancipationsakten gifver sig ännu blott tillkänna genom en häftig polemik i de tidningar, af hvilka denna kejserliga nädegäfvas företräde framför de afrevolutionspartiet äsyftade medgitvanden skulle ställas i ett klart ljus — om det annars i allmänhet kan vara tal om polemik hos oss, der blott ena partiet för ordet, medan det ö andra är dömdi till tysenad. Den ofsiciela organen Dziennick anför ur grefve Zamoyskis brogram för landthushållningssällskapet punkter, hvilka skola på ett slående sätt bevisa, att just kapaciteterna at det revolutionära partiet icke hade för afsigt. att stärka de mindre jordbruksegarne genom något uppgifvande af, de stora godsegarnes privilegier. Den kejserliga ukasen har deremot afsett denna uppgift — om den skall lösa den, kommer framtiden att visa. I Man kan af upptäckterna angående den pseudonyme friskareanföraren Bozaks egentliga personlighet finna, ur hvilka höga samhällskretsar aktiva förkämpar för den polska revolutionen utgå. Som insurgentanförare hade denne man redan tillkämpat sig stora fördelar, tills det bristfälliga material af menniskor och medel, hvarmed han måste utföra kampen, gjorde ett snart slut på hans mycket lofvande bana. Det har nemligen nu blitvit upptäckt, att denne Bozak ej är någon annan än grelve Ulauche, som lånat sitt nom de guerre al sitt vapen (Bozak betyder ett kastspjut). Denne grefve är en sonson till den från Sachsen under August III i Polen invandrade baron Hauche, som under general Bonaparte anförde polska legionerna i Italien och under Moreau vid Rhen. Efter att under i åren från 1815 till 1829 hafva varit krigsminister i konungariket Polen, blef baron Hauche upphöjd i grefligt stånd. En af den gamle grefvens döttrar är förmäld med prinsen afs: Hessen-Darmstadt, en broder till den nu regerande kejsarinnan. Bozaks far stod i högstå gunst vid det kejserliga hofvet; hans moder härstammade trån en ursprungligt tysk, men poloniserad borgerlig familj Steinkeller, i som Polen har att tacka för allt hvad det eger al stora industriela anläggningar, och framför allt för jernvägen. Polens tacksamhet knyter sig älven till namnet Steinkeller. En syster till. Bozak var hofdam hos kejsarinnan och l bor i Palermo, der hon är gist med den sicilianske senatorn principe Nicolo di San Cotaldo. Bozak har blirvit uppfostrad i pagekå-. ren i Petersburg, under kejsar Nicolai ögon. Efter 6 års tjenst i lifregementet var han adjutant hos krigsministern Suchozanet och kommenderade derefter ett kavalleriregemente i Kaukasus mot tscherkesserna. Den mest ly-. sande bana låg öppen för honom, då februari l! månad förl. år öppnade upprorets slussar. Då slet den i Ryssland uppfostrade och i den kejserl. nådens solsken framspirade kavalleriöfversten sig genast lös från alla sina förhoppningar. I ett bref till kejsar Alexander förklarade han monarken, att ingen polack kunde draga i betänkande att dela sina bröders och sitt lands sorgliga öde; med värma tackade han kejsaren för den nåd, som blifvit honom till del, och beklagade, att ödet tvang honom till att draga den sabel, som kejsaren ND ——