Göteborgsposten – 20 april 1864, sida 1

— — ———— — —0 — En ganska intressant företeelse i detta fall har en aktad man, som nyligen besökt oss, berättat. Det är bekant att porslinstillverkningen i Sverige länge räknats till den klass af industrigrenar som företrädesvis borde genom hög tull skyddas, enär densamma grundades på materialier, som från utlandet — och särdeles från England — införskritvas, och man framhöll, såsom ett axiom, att då materialierna till det här i landet tillverkade porslinet infördes från England, skulle kostnaden dervid blifva så hög, att det i England af materialier som der icke betungades med dryg frakt tillverkade porslinet, hit infördt, skulle kunna till vida lägre pris afyttras här, än det svenska porslinet. Fördenskull ansågs hög införseltull på det förra absolut nödvändig om ej tillverkningen at det senare skulle förstöras, och den åsigt har stundom uttalats att den nu gällande införseltullen vore den högsta som kunde och borde åsättas. Men under komitens förhandlingar hafva åtskilliga högst intressanta upplysningar i denna fråga vunnits. Sålunda har det konstaterats att inköpet af materialet — leran och stenkolen — för porslinstillverkningen utgör blott ett ganska ringa belopp ijemförelse med det hvartill sjelfva arbetskostnaden uppgår, och att denna, emedan arbetslönerna här äro mycket lägre än i England, är så betydligt billigare, att det högre priset på de införda materialierna mer än uppväges af den lägre tillverkningskostnaden. Dertill kommer vidare, att emedan porslinet är en ganska skör och derjemte voluminös vara, så är emballageoch fraktkostnaden ganska dryg och Åafgången (för hvad som under transporten går sönder) likaledes ganska hög. — Följden deraf är, att då en artikel som i England köpes t. ex. för en shilling (motsvarande 90 öre riksmynt) hitförts, beräknas den kosta reqvirenten i Sverige 1 rdr 30 öre. Lägges nu dertill den vinst som han på varans försäljning skall erhålla, denna vinst må nu vara huru obetydlig som helst, så är det skydd som den inhemska porslinstillverkningen åtnjuter närmare 50 procent. Dylika fakta äro af den beskaffenhet att de äfven på våra porslinsfabrikanter måste inverka, och förhållandet lärer äfven vara, att då de hos komiten blifvit hörde, ha de villigt medgifvit att en nedsättning i införseltullen icke för deras tillverkning vore ruinerande. — Till samma resultat lära äfven fabrikanter i andra industrigrenar kommit, efter besöken hos tullkomitån. En deputation ankom nyligen till hufvudstaden från trakten af Borås, för att hos regeringen göra kraftiga insägelser mot den besarade tullnedsättningen å bomullsväfnader, hvilken man bibringat deputerade och deras yrkesbröder skulle blifva så stor att hela deras väfnadsindnstri hotades med undergång. Tullkomitäön satte sig i beröring med de deputerade. De voro mycket uppskrämda, och betraktade komitn såsom deras farligaste motståndare och dels såsom alls icke hemmastadd i deras yrke. Men nu bar så till att en af komitens ledamöter, grosshandlaren Murän, bör ega precist samma intresse som deputerade, enär han är betydlig delegare i det stora bomullsspinneriet och väfveriet vid Strömsbro nära Gefle. De hade således en man af facket, och dertill en ganska sakkunnig man, att samtala med, och när samtalet i komitån, hvilket räckte länge, var slut, hade de blifvit mycket lugnare, och hyste långt ifrån så stor benägenhet för skyddssystemet, som då de reste hemifrån. Klädesfabrikanterna i Norrköping, men icke samfält, ty äfven bland dem finnas flera som utan tvekan erkänna att yllefabriksindustrien utvecklats genom frihandelssystemet — klädesfabrikanterna säga vi — hafva äfven afsändt en deputation till hufvudstaden med uppdrag att hos regeringen göra kraftiga föreställningar för skyddstullssystemets bibehållande i afseende å deras tillverkning, och om detta system skall undergå någon förändring i liberal riktning, att denna förändring må ske så långsamt som möjligt. Deputationen har beslutats derföre att den af komitöns lodamöter, som inkallats just från Norrköping, fabrikör Lenning, visserligen gerna skulle vilja, men finner sig urståndsatt att föra skyddssystemets talan gentemot alla de sakta som detta systems antagonister i så rikt mått förebringa. Deputationen har dock undvikit all beröring med komitön, likasom sruktande för att af den blifva omvänd, eller se sina argumenter undertryckta. Deputationens hopp står till regeringen allena. Man tror sig veta att någon association är å bane för att i stor skala verka 1 frihandelssystemets intresse och att någon storartad kongress är ämnad att hållas antingen häri Göteborg eller i hufvudstaden nästkommande sommar PGH oådan dStmmrd mana manala ändamSlsS