Göteborgsposten – 18 april 1864, sida 2

Man har länge och mycket undrat öfver, med hvilkas penningar Preussen tör kriget mot Danmark. alldenstund landtdagen dertill intet beviljat. En pålitlig korrespondent skritver nu från Berlin derom: Hittills töres kriget alltjeme utan penningebevillning trän landets sida. De ordinarie medlen måste redan vara uttömda. Det heter nu, att Seehandlung lemnat 3!, millioner till finansministern, och man tror, att denna summa lemnats som förskott på jernvägslånet, af hvilket nyligen 6 millioner genom Seehandlungsmellankoms afslutats med Frankfurterbankirer. Men under tidernas längd skulle ej heller Sechandlungs medel, hvilkas omfång ingen känner, räcka, till att fylla ett möjligen i år och dag ihållande krigs ofantliga svalg. Alldenstund Seehandlung: säkerligen är en för de flesta af läsarne obekant inrättning, vill jag anmärka, att det grundlades som Fredrik den stores projekt till att uppmuntra sjöfarten och transito-handelsförbindelser. Af sjöhandeln har dock senare endast namnet blitvit qvar; inrättningen har kallat till lif åtskilliga inlandska företag, såsom qvarnar, spinnerier 0. 8. v., hvilka dock för omkring 12 eller 15 år sodan blefvo sålda. Sedan dess inskränker sig dess verksamhet hufvudsakligen till att fungera som statens bankir och till att besörja finansministeriets penningeoch börsaffärer. Dess förmögenhet tillhör staten, men förvaltas alldeles sjelfständigt som en privataffär, och endast en rund summa (100.000 thaler) öfvergår årligen till statskassan som statens andel i vinsten. Kamrarne hafva rättighet att kontrollera affärsrörelsen, men man har alltsedan 1853 afstått från utöfvandet af denna rättighet, för att icke låta inrättningens affärshemligheter dunsta ut bland allmänheten till skada för dess verksamhet. Detta törhållande torde väl nu komma att ändras, då -Seehandlung? begagnas till att göra kammarens budgetsrättigheter illusoriska.