Göteborgsposten – 18 april 1864, sida 2

Danmark. Läsaren erinrar sig säkerligen, att man på ett folkmöte i Lausanne i Schweiz beslöt afsändandet af en sympatiadress till danska folket. Några framstående män ur detta har at adressen sålunda: w Borgare al Schweiz! Vi hafva med liflig rörelse mottagit eder sympatetiska adress, och vi hafva känt oss djupt träffade af de önskningar, j uttalen för våra vapens framgång. Tack vare det band af solidaritet, som förenar Europas små fria nationer, anen j hvad denna verldens mäktige tyckas ej vilja förstå. J hafven insett, att då preussarne och österrikarne inträngde i vårt fädernesland, var det icke som förkämpar för rätt och frihet. Det är visst icke, för att komma en undertryckt nationalitet till hjelp, som Preussen skickar mot oss sina polackar, Österrike öfversvämmar våra fält med sina kroater, ungrare och italienare. Våra fien.ier påstå sig vilja befria konungens tyska undersäter och skicka emot oss en arme, hvars soldater tillhöra länder, hvilka med våld qvarhållas under ett förhatligt ok. Ar icke detta hån? Intet folk i Tyskland åtnjuter den frihet, som vi erbjudit holsteinarne. Hvad Slesvig beträffar, är det ett danskt land, nära förbundet med oss genom folkstammens identitet; dess historia bekräftar det. Tyskarne hafva försökt att slå sig ned der som herrar; men största delen af innevånarne har bevarat det danska språket, sederna och traditionerna. Det ömsesidiga förhållandet mellan medborgare af olika språk har ordnats genom författningar af en så fullkomlig billighet, att Preussen och Osterrike aldrig skulle våga bevilja sina icke-tyska undersåter dylika. Redan sedan lång tid tillbaka hafva de af revolutionen underminerade tyska tronerna vacklat på sina grundvalar; man måste stärka dem, genom att afleda solklidelsernas stöm. Tyskland ville ha reformer, man erbjöd det eröfringen af rika provinser, der det finnes hamnar, som åro nog stora för att kunna rymma dessa flottor, hvilka skola realisera Tysklands däraktiga förhoppningar om universalvålde. Och hvilken mästerkupp, om man på samma gång lyckades kullkasta vår liberala författning, som af så många skäl är misshaglig för Tysklands stora och små tyranner! Se der skälen, hvarföre fyratio millioner tyskar väpnat sig mot två millioner danskar: Danmarks gamla monarki skulle sönderstyckas och blifva en vasall till Preussen, detta Preussen, som i förening med sin allierade för ännu kort tid sedan genom högtidliga fördrag gifvit helgd åt konungarikets integritet. J kunnen se den heliga alliansen i arbete och bedöma dess handlingar. Våra fiender proklamera. att de skola vörda landets lagar såväl som de olika nationaliteternas rättigheter; huru bar detta löfte hållits? Ej allenast konungens myndighet är missaktad, de nationala färgerna och de kongl. insignierna trampade under sötterna; men man förjagar äfven öfverallt magistratspersonerna, presterna och tillochmed skollärarne ur våra små byar, ersättande dem med fanatiska tyskar. I kyrkorna, i skolorna, i förvaltningen, vid domstolarne, kortligen, öfverallt införes det tyska språket. Man huppas på detta sätt snart göra slut på den sega danska nationaliteten och förtyska landet. Ej nöjd med att föra ett förbittradt krig mot de lefvande, anfaller man äfven de döda. Man går ända derhän, att man kringsprider våra hjeltars aska för vinden och borttager minnesvardarne från deras grafvar. Tyskland borde rodna at blygs l vid ähörandet at Europas ogillande. Medborgare af Schweiz! Vi hafva icke af eder kunnat vänta något direkt stöd mot detta vilda inbrytande i vårt fädernesland; men vi hafva varit nog lyckliga att få emottaga eder broderliga uppmuntran. Edra varma ord hafva tillfört oss liksom en fläkt från edra fria berg; j hafven erinrat oss om edra förfäders hjeltemodiga strider; detta ärofulla minne skall understödja oss i kampen. Vi hyga ännu den förhoppning, att Vesterns ridderliga folk skola räcka oss sina mäktiga händer, i det de erinra sig de fördrag, som borde för alltid och emot alla garantera Danmark Slesvigs gamla danska provins. Redan sönderstyckandet af det oupphörligt nedslagna, men alltid återuppständande Polen tynger på Europas politiska samvete; det skulle ej en andra gång kunna fördraga ett dylikt brott. Vi hysa den fasta öfvertygelsen, att Försynen ej skall låta den danska nationen omkomma. Men om rättvisan, rätten och hedern äfven skulle duka under, öfvergifna af alla, isolerade i ett förtvifladt motstånd, skola vi icke desto mindre gifva verlden skådespelet af ett folk, som för sitt oberoende uppoffrar sin sista blodsdroppe. Medborgare af Schweiz! matte vår broderliga helsning nå fram till eder öfver våra inkräktares hufvudon! Köpenhamn d. 11 april 1864.