Göteborgsposten – 18 april 1864, sida 1

Hon gick att öppna. Sir Robert var blek, och hans sorgsna ansigte tillkännagaf blott allt för tydligt att han blif; vit bedragen i sina förväntningar. Miss Ellen deremot, som tog plats framför ett bord betäckt med böcker och papper, var lugn och leende. — Min Gud! min onkel, sade hon, hvad har händt er? ! — Jag tror, svarade baroneten, att vi blifvit lurade af zigenarne. — Aha! ni tror det? svarade miss Ellen, hvars ansigte förblef orörligt. — Jag återkommer från klubben, hvarest jag trodde mig skola få nyheter från Hermelinklubbens sammanträde. Du hade tillkännagifvit programmet för mig. Cynthia, zigenerskan, skulle infinna sig och säga att Roger var hennes son. — Ja, sade miss Ellen. — Jag väntade mig sålunda att få se den enc efter den andre af Uermelinklubbens medlemmar ankomma och höra hemlighetsfulla hviskningar mellan dem. — Och ingenting af detta har egt rum? ö — Tvärtom. Klockan ett på morgonen säg jag sir Arthur Rood inträda arm i arm med Roger. De tycktes vara i det bästa förhållande, och jag erfor att Roger blifvit förklarad vara medlem af den hemlighetsfulla föreningen. — Det är alldeles riktigt, sade miss Ellen med köld. Baroneten betraktade henne som en man angelägen att finna upplösningen på en gåta.