Göteborgsposten – 18 april 1864, sida 1

kel, tillade hon med en skrymtande resignation, det klokaste vi kunna göra är, att underkasta oss och tro som alla andra. — Aldrig! utropade sir Robert. — Jag skall gifta mig med Lionel, som för hela verlden skall förblifva sonen af en fattig ofåcer. Sir Robert var blek af vrede. — Nej, nej, sade han, det skall icke ske, ty jag skall döda zigenerskans son. Miss Ellen kustade på honom en utmanande blick. j — Ni glömmer att jag älskar honom, sade hon. Denna blick nedslog sir Robert. ö — Hvad tänker du då göra? frågade han. j Miss Ellen iakttog en stunds tystnad. — Min bäste onkel, återtog hon omsider, hör noga på: ja har velat bevisa er att jag egde någon slughet. — Ja, men du har blifvit slagen. — Det är sannt. Men ni glömmer att ett fälttåg sådant som vi ha företagit icke afgöres i en enda batalj. — Du ämnar då förnya striden? — Om jag ej ämnade det, skulle ni ej se mig så lugn. — Nåväl? — Jag har begagnat våldsamma medel, fortfor miss Ellen; det var ett fel. Våld är ej qvinnans sak. Sedan en timma umgås jag med en plan. — Ah! (FOR)