häftig artikel mot tyskarne. Alla de band — sheter det deri —, som förut bestodo mellan England och Tyskland, äro för alltid sönderIrifna. Man kan svårligen hysa förhoppning om, att konferensen skall leda till något resultat; men äfven om man vill antaga, att den leder till ett utjemnande af den slesvigholsteinska striden och gör slut på kriget, kan den likväl aldrig rättfärdiga det barbariska sätt, hvarpå kriget förts, aldrig aftvå den fläck, som hvilar på den tyska politiken för gagnlöst utgjutet blod, aldrig dämpa den harm, som Tysklands beteende väckt hos det engelska folket. Det är nu slut med den sympati, som förr knöt England och Tyskland vid hvarandra; de skäl, som framkallade detta förhållande, hafva förlorat sin betydelse, och det slägtskapsband, som bestå mellan de båda ländernas dynastier, kunna lika litet komma i betraktande. Ingen konferens skall kunna återupprätta det gamla förhållandet. Till sist innehåller Morning Post hotande yttranden om att äfven det största tålamod kan brista; det är på tiden, att något göres, för att en gräns blir satt för tyskarnes upprörande angrepp. Afven Times kommer i sitt nummer för samma dag tillbaka till bombardementet. Hvad som händt, säger detta blad, hvars inbitna egoism nu tyckes ha uppmjukats något, skall ej vara utan sin goda verkan, om det pådrifver alla neutrala stater att med större kraft än någonsin förut fordra stridens upphörande. Efter så sorgliga händelser kunna enskilta personers betänkligheter och griller icke tagas i betraktande. Konferensen går ut på en öfverenskommelse, som afhjelper slesvigholsteinarnes berättigade klagomål, medan den jemväl värnar om de rättigheter, som stor makterna förbundit sig att respektera. Men ett sådant resultat kan uppenbarligen endast fördröjas eller omöjliggöras genom krigets fortsättande. Ännu ett par sådana händelser om Sönderborgs bombardement, och det skall kanske vara omöjligt, att en dansk och en tysk representant kunna enas om någon punkt eller så de intresserade nationerna att tro, det de kunna träffa en öfverenskommelse om någonting af hvad som blir hos dem förordadt. Det skall vara en lycka, om de åtminstone i framtiden inskränka sig till regelmessiga fientligheter, äfven om de neka sitt bifall till ett vapenstillestånd. De officiösa berlinertidningarne äro högligen förbittrade öfver den engelska pressens uttalanden om bombardementet och klaga öfver osanning, vanställningar, partilidelser o. s. v. Man finner äfven tydligt af andra tyska tidningar t. ex. Köln. Zeit., att man i Preussen har en känsla af det oförsvarliga i bombardementet och inser den skada, som det kan göra tyskarnes sak. Tillochmed den preussiska regeringens egna organer äro i stor förlägenhet om att kunna påfinna en ursäkt. Nordd. Allg. Zeit. har sålunda i sin förlägenhet plötsligen gjort den upptäckt, att Sönderborg är en stark fästning. Sönderborg, säger nämnda blad med en suffisance, som är mer än oförskämd, kan ej kallas en öppen stad. Det utgör tvärtom en del af Dyppels fästningsverk, försvaras af batterier och är i det inre alldeles öfverfyldt med befästade kaserner, artilleriparker, reservbatterier, ammunitionsverkstäder och liknande etablissementer, hvilka erfordras för bildardet af en vapenplats. Ja, de befästningar, som omgifva staden, beherrska tillochmed till en del Dyppelställningen. — Neue Preussische Zeitungär formligen hysterisk, enligt hvad man kan se af detta citat: ÅAllt, hvad de engelska tidningarne berätta, är gränslös fräckhet, tom och usel lögn från början till slut! ... Vi föra denna kamp nästan liksom i riddartidens dagar, lifvade af chevalereska grundsatser ... De engelska tidningarne säga: oösie upon it. Men vi å vår sida sätta mot detta fie? ett kraftigt tyskt Pfui, hvilket säkerligen äfven kan låta höra sig. Berlinertidningen Rational Zeitung förklarar det vara nästan säkert, att alliansen mellan Österrike och Preussen i den slesvigholsteinska frägan sjunger på sista versen, emedan Bismarck svarat tillmötesgående på de franska antydningarne om en omröstning i hertigdömena. Till Köln. Zeit. skrifves från Paris under d. 7 d:s, att Drouyn de Lhuys d. 28 mars uttalat sig öfver den danska frågan i en ny depesch, hvilken åvägabragt ett närmande mellan kabinetten i London och Tuilerierna. Kejsar Maximilian af Mexico har afstått från sin arfsrätt till Österrike. De utländska bladen äro magrare än någonsin och sysselsätta sig uteslutande med de danska förhållandena. Dock framgår på alla sidor, att en ovanligt bitter stämning råder mellan de europeiska makterna, mellan England och Preussen å ena sidan, samt Frank rike och Ryssland å den andra. Tonen i alla korrespondenser är retlig och stormtecknen stiga allt skarpare fram vid den politiska ho