Göteborgsposten – 14 april 1864, sida 2

— Det understuckna barnet, zigenerskan Cynthias son bär namnet markis Roger Asburthon. Roger utstötte ett anskri såsom en man som sått dödsslaget. — Det är falskt! sade han i det han utsträckte högra handen mot presidenten. Men i detta ögonblick besvarades Rogers anskri af ett annat, ett qvinnoskri, en moders anskri. En dörr öpp: nades och en qvinna med håret i oordning och ansigtet badande i tårar, störtade sig fram mot Roger och betäckte honom med sin kropp. — Nåd! nåd! utropade hon; nåd för min son! Och då Roger, tillintetgjord af bestörtning, fästade på henne en slö blick, återtog hon snyftande: — Nej, mina goda herrar, dömen honom ej, ty han är oskyldig. Den enda brottsliga är jag; jag som samtyckt att skilja mig ifrån honom för alltid. Hon öfverhopade Roger med smekningar, och bildade med sin kropp liksom en betäckning för Roger. -— Döda min son! utropade hon; ni skulle vilja döda min son, min högt älskade Amri. Oh! ni vilja det icke mina goda herrar. Se huru ung och skon han är! Hon yttrade detta under en slags yrsel och i det hon höll sina armar fästade omkring halsen på Roger, som vat orörlig af förvåning. Plötsligt reste han på sig med öga i lågor, stötte zigenerskan tillbaka och stod mörk och hot full som en varelse från underjorden. En dödstystnad herrskade omkring honom. — Mina herrar, sade han, om denna qvinna sagt sannt