Göteborgsposten – 14 april 1864, sida 2

galenskap består i att säga sig vara mor till hans nåd markis Roger Asburthon. Dessa sista ord verkade som ett åskslag; och Cynthia kastade, tillintetgjord, omkring sig en förvirrad blick. Hon förstod slutligen. — Mina herrar, sade Bolton i det han närmade sig, jag var den aflidne guvernören öfver Indien, markis Asburthons läkare; jag har sett haus son födas och växa upp. Ni kunna väl inse att då denna olyckliga qvinna framfördes till mig af en vaktkarl jag ej behöfde lång tid för att inse att hennes förstånd ej var som det borde. Trilby, gör din pligt, min gosse. Vaktkarlen, till hvilken Bolton gjorde ett tacken, nalkades beslutsamt Cynthia; zigenerskan igenkände Simson. Den olyckliga modren var då heroisk; hon hade mod att börja skratta och flyga Simson om halsen i det hon yttrade: — Ah! är det du mylord? är du här, lord Asburthon? Nå är det ej sannt att han är vår son? Hon ekade på Roger och tillade: — Lord Asburthon, du gjorde väl i att komma. Kan du väl tro att alla dessa menniskor påstå att Roger icke är vår son? Hon utbrast i ett nytt gapskratt som isade blodet i klubbledamöternas ådror. (Forts.)