Göteborgsposten – 14 april 1864, sida 1

Vid dessa ord lopp en frossa genom församlingen och allas blickar riktades mot denna tomma likkista som tycktes vänta på ett lik och mot denna maskerade bödel som tycktes vänta på en delinqvent. En dödstystnad herrskade under några sekunder inom denna samling af fantomer. Derpå återtog presidenten brefvet och fortsatte läsningen: Det angifna brottet skall bevisas. Man önskar blott att frågan om straffet måtte ställas till den recipient som klubben bereder sig att mottaga, nemligen markis Roger Asburthon. Då markisen yttrat sin åsigt, må klubbens president öppna ett annat försegladt bref, hvilket skall nedläggas på kristallbordet af en bland komitens medlemmar. Detta bref innehåller namnet på den brottslige, hvilken befinner sig bland Hermelinklubbens medlemmar. Denna sista fras framkallade en allmän bestörtning. — Det är en mystifikation! skreko flera röster. — Vi känna alla hvarandra! utropade andra. — Mylords! återtog presidenten allvarsamt, man lofvar bevis. — Om bevisen äro tillräckliga, yttrade en medlem, fordrar jag att den brottslige dömes genast. — Ja, ja! yttrade flera bland de närvarande. — Och må svärdet utföra sitt arbete, sade den som improviserade sig till allmän åklagare. I detta ögonblick klappade man tre gånger på dörren till salen.