Göteborgsposten – 13 april 1864, sida 2

fiskare och båtförare. Från Utlandet. Uppskotvet med konferensens öppnande till d. 20 april skall, antaga vi, fulleligen ådagalägga allt det dåraktiga uti hela planen om densamma. Vi betvisla visserligen icke, att de europeiska makterna skola, insyltade som de nu äro med hvarandra och försoffade af egoism och lumpna beräkningar på ett vällefnadens dolce far niente, med en viss belåtenatt gripa efter konferensens halmstrå; men huruvida de skola ha mod att allvarligt biträda densamma, i betraktande af dess eventuela händelsedigra följder, och med fast föresats om en afgörande lösning uppträda derå, torde vara mer än tvifvelaktigt. Låtom oss hoppas att folken skola, i åsyn af konferensens egen olust och oförmåga, uttala sin opposition mot de ledande styelsernas egoistiska politiska system, och det med den skärpa, att regeringarne skola tvingas till uppfyllandet af sin pligt, som är och måste bli: upprätthållandet af den politiska moralen, den svagares skyddande mot oförrätt af den starkare. Det ligger under ytan af de hvälfvande händelsernas flod mäktiga ting, hvilka skola, om ej strömmen ledes i naturlig riktning, framkalla strida bränningar och uppröra våldsamma stormar. I sjelfva det fredsifrande England anar man äfven att dessa konferensprojekter ej båda något godt, och oppositionen börjar der ånyo låta höra sig med en stämma, som förtjenar afseende. Sålunda heter det t. ex. i ett nummer af Daily News för d. 2 d:s: nder de sista 40 åren har det liberala Europa med stigande afsky betraktat systemet, att ordna oberoende staters angelägenheter på konferenser och kongresser, der det i sjelfva saken mest intresserade folket icke råg. frågas, och det är förvånande att se, det en liberal engelsk minister återupplifvar detta gy. stem. Ett sådant steg rätttärdigas icke deraf, att man säger, att det tages i det önskvärda ändamålet, att återupprätta freden. Fredens intressen äro äfven civilisationens och humanitetens, och de kunna ej skattas för högt. Men finnes det något sätt, som är säkrare än hvarje annat, att uppegga rofoch äregirigheten och framalstra krig, så är det just det, att låta det komma i dagen och bli kunnigt, att monarker med stora armeer till sitt förfogande kunna öfverväldiga grannstater och kullkasta deras institutioner med den visshet, att de, då de på detta sätt vunnit fotfäste, skola finna, det en stor neutral stat som England, hvilket hyser den starkaste öfvertygelse om orättvisan i deras handlingssätt, icke desto mindre — eller kanske just derföre så mycket mera — är redo att uppträda och förklara, att de omedelbara fördelarne af freden äro af större värde än allt annat, och att medverka med ogerningsmännen om åvägabringandet af en ordning på grund af deras laglösa usurpationer. vi martera det tappra danska folket med förslag, hvilka det betraktar med ovilja och fruktan; men hvilka det ej kan förkasta, utan att ådraga sig vår, deras påtvingade vänners, fördömelse. Antag, att det lyckas oss realisera hvad de befara, men Österrike och Prenssen hoppas; antag att, hvilket många af Danmarks bästa vänner vänta, denna stats ödeläggande kan bli utfördt på en konferens — skall det då vara en tillfredsställelse för engelsmännen, att deras regering haft äran vara den första, som åvägabragt en sådan församlings sammanträdande, eller skola Österrike och Preussen tacka oss för vår förstörande verksamhet? De tyska makternas fordringar äro tillräckligt väl bekanta, för att det måste vara af vigt att vidtaga starka säkerhetsåtgärder mot deras äregirighet. Det minsta de skola begära, är, att Kiel skall utlemnas som krigshamn till Förbundet och Rendsborg som förbundsfästning. Dannevirke, som ligger utanför Förbundets område, har blifvit utjemnadt med jorden och tyska ingeniörer undersöka i detta ögonblick Rendsborg och dess omnejd och utse platsen till nya fästningsverk. Utförandet af dessa planer skulle tillfredsställa Tysklands stolthet på bekostnad af Danmarks totala tillintetgörelse. Med den tyska flottan liggande i Kiels hamn Ah Am Ann RAR Af — 1.— 2222 1—