Göteborgsposten – 13 april 1864, sida 2

dTapSIABLL. Danmark. Hvad vi anade har inträffat. Man har uppskjutit konferensen i 8 dagar! Och naturligtvis skall den tyska öfvermakten anstränga sig af alla krafter, för att söka under tiden nå sitt mål: eröfringen af Dyppel och Als. Det är verkligen högst betecknande för immoraliteten i det nuvarande politiska systemet inom Europa, att först en mindre stat, hvars integretit man moraliskt garanterat, påföres ett orättvist och brottsligt krig, utan att de garanterande staterna för krigets afvärjande göra annat än skrifva några protester och till slut öfverenskomma om en konferens, hvilken påtvingas den mindre staten. Men då det för denna senare skulle kunna vara af någon fördel, att konferensen vid den bestämda tiden sammanträdde, emedan de moraliskt bundna allierade makterna dervid ej skulle kunna underlåta att för sin heders skull vidtaga någon kraftåtgärd, hvilken skulle lända den mindre staten till gagn, böja desse allierade makter, dessa moraliska garanter sig efter våldsverkarnes önskan och medgifva uppskot med konferensen, kanske för att derigenom undslippa denna kraftyttring, till hvilken de annars skulle tvingats, för öfrigt obekymrade om, att deras skyddling möjligen derigenom förlorar det sista fotfästet på en omtvistad mark. Det är tidens politiska moral, men anstucken som den är, skall den förtäras af egen ruttenhet. Från Als skritves till Berl. Tid., dateradt d. 6 april kl. 12 middagen: Fienden har numera ej någon ro af sig. Nästan hvarje dygn skjutes ut i förpostkedjan och på samma sätt äfven natten mellan den 3:dje och 4:de samt 5:te och 6:te. Under den förra allarmerade fienden genom att med hurrarop storma fram med en eller ett par mindre afdelningar och skicka en hel del kulor in i vår ställning, ty natten var för mörk, att han skulle kunna skjuta med någon säkerhet. Fienden allarmerade både på aftonen, då det blifvit fullkomligt mörkt, och fram mot kl. 3 på natten. Man har ej sett något resultat af fiendens tilltag, och det synes således, att allarmet egentligen mest skett för allarmets skull — för att trötta oss. Om än vår arme vid hvarje tid måste vara beredd på att möta angrepp och alltid måste vakta på allt, som kan häntyda derpå, är den dock nu för krigsvan, att bry sig om hurrarop och oroanden af obetydliga afdelningar. Man blir för van vid att skilja mellan skämt och allvar, för att låta sig lätt dupera. I natt var det, som sagdt, äfvenledes något på färde. Fienden trängde på utför en del af centrum och kastade vår vedettkedja ut ur skyttegrafvarne (små i terrängen gjorda fördjupningar, i hvilka de ytterst mot fienden uppställda poster finna skydd och hvilka böra skiljas trån löpgrafvarne, de der äro bestämda att under längre eller kortare tid betäcka säktande trupper). Fienden utförde denna manöver, för att uppkasta löpgrafvarne på de ställen, der skyttegrafvarne äro. Han arbetade nu några timmar med hackor och spadar, men till ingen nytta, ty han måste vid daggryningen åter lemna terrängen, emedan han derstädes var alltför mycket utsatt för vår eld. Fienden hann endast gräfva några gropar, hvilka åter hastigt igenfylldes af oss. Han fick en del sårade och döda och skaffade äfven oss en del döda och sårade. Premierlöjtn. Ravn och sekundlöjtn. Jensen af 5:te regementet skola vara bland de sårades antal, jemte ännu en tredje officer. Natten var klar och stilla, men bitande kall och utan månsken. Fienden sköt nästan alldeles icke från Broagerbatterierna; ej heller i går sändes oss synnerligt många granater från dessa batterier, då man deremot från våra skansar skjutit rätt lifligt på den å sina batterier vid centrum arbetande fienden. Stämningen härstädes är förträfflig. Man önskar ingenting heldre, än att preussarne skola ränna pannan mot ställningen härstädes, ty det förutsättes alltid, att han skall lida en ofantlig förlust och bli tillbakaslagen. om än storken är kommen och promenerar omkring på ängarne å Als, vill dock våren ännu icke infinna sig. De sista dagarne ha vi haft flera graders köld. Vi kunna öf verallt från skansarne se de fientliga posterna gå och frysa, gnugga händerna, draga halsdu ken upp öfver öronen och gå med snabba steg fram och tillbaga på sin post. Jag tror dock att våra rikligt sörplägade och med yllevaror vä I försedda soldater lida mindre än preussarnes