Göteborgsposten – 11 april 1864, sida 2

och norrmän, som gästa oss härstädes, hufvudsakligast som deltagare i vår kamp för det gemensamma Norden, betraktar jag icke som utlänningar och jag vill derföre ej heller omtala dem. Gårdagens Post. Bedraga ej alla tecken, tyckes man nu vara i färd med att rikta ett nytt hugg mot det arma Danmark. Den öfverenskomna konserensen skulle, som bekant, sammanträda i London d. 12 april. Men en oundgänglig faktor för konferensen är tyska förbundsdagens deltagande deri. Dennas maskineri rör sig understundom med den största senfärdighet, och man synes öfvertygad om, att densamma ej skall kunna bestämma sig till den 12:te april. De tyska stormakterna, som antagligen ej heller kunna bli färdiga med Dyppel och Als dessförinnan, och det måste de enligt sin uppfaltning, begagna nu förbundsdagens långsamhet, för att yrka uppskof med konferensen, enligt somliga till d. 22 april, enl. andra till d. 1 maj. Naturligtvis skulle konferensens sammanträdande innan Dyppels fall kunna föranleda någon kompromiss, hvarigenom de allierade makterna tvungos utrymma Slesvig medan förbandlingarne pågingo, och de vilja naturligtvis ej underkasta sig en sådan eventualitet. Dyppel måste falla! det är åtminstone Preussens lösen. Skola nu de andra makterna och England medgifva detta uppskof, utan att under tiden tillföra Danmark någon undsättning? Det kan anses sannolikt, ty folkmord nöra nu till ordningen för dagen — men Nemesis vakar och sanningen skall till sist gå segrande fram ur hvarje stridsyttring. Enligt -Europe tänka de tyska melanstaterna uppställa inom förbundsdagen följande program för en öfverenskommelse melan de olika meningarne: Konferensen börjar med att erkänna, det Tyskland är berättigadt ill att atgöra Holsteins och Slesvigs öde, och att hertigdömena under hvarje vilkor måste skiljas från Danmark, för att införlifvas i Förbundet. Lauenburg, i afseende på hvilket den danska kronans rätt är otvifvelaktig, utbytes mot Nordslesvig, som fullständigt införlifvas i korungariket. Sydslesvig införlifvas med Holstein, och af dessa landsdelar i förening med Lauenburg upprättas ett storhertigdöme, som blir Tysklands amiralstat. Officiösa franska uppgifter förmäla, att Frankrike ingalunda vill direkte utträda ur 1851—52 årens öfverenskommelser; men om ingen enighet kan på denna basis åstadkommas, skulle Frankrike anse sig löst från dessa öfverenskommelser. bå skulle det föreslå en allmän omröstning och begära, att innevånarne i Slesvig-Holstein måtte uppmanas tillkännagifva sina önskningar. Från krigsskådeplatsen Från Flensborg skrifves under d. 4 april kl. 6 e. m.: Under den häftiga kanonaden i går morse försökte de österrikiska och preussiska pioniererna, att verkställa en öfvergång till Als vid Randsgård. Man lyckades visserligen under kanonernas skydd, hvilka ständigt sköto på de danska batterierna midtemot, att få några pontoner ut i vattnet. Men den häftiga nordvestvinden, den strida strömmen och den höga sjögången tvungo pioniererna att uppgifva arbetet på den österrikiska majorens inrådan, emedan detta försök skulle genom de alltför stora hindren och danskarnes häftiga eld kostat alltför många menniskolif. Under de sista dagarna kryssa 7 danska kringsångare i Alssund, för att hindra preussarnes öfvergång; i morse hade ett af fartygen skickat i land en båt, för att utföra en liten rekognoscering vid stranden. Manskapet hade ej väl kommit i land, förrän det blef omringadt al 27:de preussiska infanteriregementet; 7 man blefvo tagna till fångna, 1 sårad och 2 dödade. Båten togs af preussarne. De regementen, som äro afsedda att forcera öfvergången 15.000 man), hafva fått lifsmedel för 4 dagar, hvilket de medföra i sina tornistrar. Samtliga proviantkolonnerna hafva äfvenledes gått till Randsgård, tör att med de andra komma öfver sundet. Vädret är mycket ombytligt, ömsom regn, ömsom solsken, så att marschen på I bottenlösa vägarne är mycket besvärlig. Enligt en annan uppgift, skall öfvergånsen försökas vid Varnies och Sandbjerg, å hvilka båda ställen starka batterier uppkastats. De flesta husen och gårdarne i närheten äro nedbrända; nästan all militären måste under det dåligaste väder bivuakera i genomvåta kläder och utsatta för den kalla sjöluften; till öljd härat är de sjukas antal mycket stort. Det säges, att 12 preussare med en officer i en båt vågat sig öfver till Als, men ej återkommit. Den 3 april höllo 40 holsteinska stänlerdeputerade ett möte i Kiel, der de beslöto en högtidlig varning, hvilken skulle öfversändas till konferensen i London. I detta iktstycke fordras, att hertigdömenas öde icke år afgöras, utan att folkets röst höres, och lerjemte förklaras inför Gud och menniskor?, utt hertigdömena Slesvig och Holstein äro