Göteborgsposten – 8 april 1864, sida 2

— bet är väl möjligt, svarade Roger, men om jag nu droge mig tillbaka, skulle jag begå en feghet, hvilket vore värre. Bolton tog sin hatt och käpp samt tryckte den hand den unge markisen räckte honom. — I morgon, doktor. — I morgon, mylord, svarade Bolton i det han bugade sig. — Denna historia om Hermelinklubben oroar mig mycket, sade doktorn för sig sjelf under vägen till sitt hem, Topsy torde ha sin hand med i spelet! Roger satt framför sitt arbetsbord bläddrande i en politisk flygskrift. En timma gick förbi utan att han hört det ringaste ljud i hotellet. Otäligheten började få insteg hos nonom. — Jag finner det temligen näsvist, sade han slutligen halfhögt, att låta mig vänta på detta sätt. Han började gå af och an i rummet, i det han alltjemt hoppades få höra klockan som förkunnade ankomsten af en besökande ljuda. Klockan förblef dock tyst. Men när minutvisaren på den pendel som hängde öfver kaminen gled öfver tolfsiffran, öppnades en dörr så tyst som om hon blifvit uppstött af ett spökes hand; ingen af domestikerna i hotellet visade sig för att anmäla en besökande; men en maskerad person, från hufvud till fötter insvept i en stor svart kappa, visade sig på tröskeln. Han lade ett finger på sina läppar för att ålägga markisen tystnad. Roger tog några steg till den maskerade mannens möte i det han inbjöd honom att träda fram. Den ma