Göteborgsposten – 8 april 1864, sida 1

— a W— — —— den hittills så mystiska frågan huru långt ett törsvarsförbund mellan Sverige-Norge å ena samt Danmark å andra sidan verkligen avancerat, och huruvida några skäl verkligen finnas för påståendet om brutna löften från grefve Manderströms sida, samt slutligen huruvida Sveriges ära blifvit fläckad genom förbundstraktatfrågans behandling. Grefve Hamilton, som tagit Dagligt Allehandas mot konseijpresidenten Hall riktade beskyllning för sanningslösa uppgifter till utgångspunkt, upplyser: att grefven på telegrafisk väg skyndsamt underrättade svenska regeringen om danska riksrådets beslut d. 13 November i grundlagstrågan; att gretven äfven skyndsamt på telegrafisk väg underrättade svenska regeringen om konung Fredriks den 15 November inträffade död; att från svenska kabinettet d. 16:de November — (således sedan kung Fredriks död här var känd) afsändes en depesch till grefve Hamilton, hvilken han d. 19:de eller 20:de delvis uppläste för hr Hall; — och att grefven derefter meddelat att han dagligen väntade den för (förbunds-) traktatens afslufande nödiga sullmakten. Häraf följer således obestridligen att sjelfva aftalet om förbundstraktaten var en fait accompli, och att blott sjelfva undertecknandet återstod. Hr Halls uppgift inför sina valmän, af Allehanda stämplad som en osanning, är emellertid nu bekräftad af grefve Hamilton. Derigenom har — som Allehanda ganska riktigt anmärker — striden öfverflyttats på svenskt område, och förvandlats till en strid om hvilkendera det är af tvenne svenska män som varit vållande till de för hvarje svenskt sinne så smärtande angrepp mot Sveriges ära, hvilka nu så länge och än i dag förspörjas både inom och utom landet. Det är klart att sedan grefve Hamilton numera återgått till privatlifvet och sedan han funnit sig af pligt och samvetete uppmanad att blotta grefve Manderströms åtgärder, är han också beredd att om så påfordras bevisa hvad han yttrat i sitt beriktigande. Att detta här slagit ner som en bomb, kan man tydligen finna af utgjutelserna mot grefve Hamilton i gårdagens Dagligt Allehanda, hvars redaktion i danska frågan gjort och gör conto-meta affärer med vår utrikesminister. Allehanda hänvisar till grefve Manderströms yttranden till Englands härvarande minister, och af hvilka framgår att den ädle grefven kraftigt förnekat tillvaron af den åtgärd grefve Hamilton nu uppgifver såsom faktisk. Det förefaller ytterst komiskt, då Allehanda drifver sin naivitet ända derhän att ifrågasätta, det en så gammal diplomat som grefve M. kan ombyta åsigter ett par gånger på några dagar. Det är än mera komiskt att Allehanda riktigt med gråten i halsen bönfaller att grefve Hamilton som befriat den danske utrikesministern från en orättvis misstanke äfven skall visa den svenske ministern samma uppmärksamhet — det vill på ren svenska säga, att grefve Hamilton skall göra sig sjelf till — ljugare. Hvilken förfärlig verkan grefve Hamiltons beriktigande åstadkommit, kan man sluta sig till af Allehandas vinkar om möjligheter af en ministerförändring. Med stor otålighet har man blickat i Posttidningen både för i går och i afton efter det förväntade — det oundvikliga — svaret grefve Hamiltons beriktigande. Otåligheten ökas naturligtvis med dröjsmålet. Det berättas med anspråk på tillförlitlighet att så väl Englands som Frankrikes härvarande ministrar redan i går på telegra