Göteborgsposten – 8 april 1864, sida 1

— I sanning, sade Bolton skrattande, ett mycket exentriskt sällskap. — Ja, om det existerar, svarade Roger. — Aha! man är ej säker på dess tillvaro? — Aila menniskor tala derom sedan någon tid, men ingen berömmer sig af att vara ledamot af sällskapet; ingen har ännu kunnat säga hvar eller när det har sina sammankomster, hvilka dess stadgar äro etc. — Herr markis, sade Bolton leende, jag tror att det är en fantastisk roman, påfunnen enkom för att sysselsätta de sysslolösas inbillning. — Det skall jag snart erfara, svarade Roger. — På hvad sätt? — I natt talade man på Unityklubben om detta hemlighetsfulla sällskap. — Aha! — Bland de tretio personer som der voro närvarande fanns det helt visst åtminstone någon medlem af Hermelinklubben om ej flera, förutsatt nu att klubben existerar. — Det är säkert, sade Bolton, att om det verkligen finnes en Hermelinklubb, bör den till en del ha rekryterat sig ur Unityklubben. — Det är just hvad jag tänkt. — Nåväl? frågade läkaren. — Derföre utfärdade jag utmaning som skrefs in i ordboken med dessa ord: markis Roger Asburthon förklarar sig ej tro på Hermelinklubbens tillvaro och förbinder sig att gifva hundra pund till de fattiga i S:t Gillesförsamlingen om den förmenta Hermelinklubben samtyc