tjenten Black vid landthuset, hvarest de skulle hålla vakt öfver den fångna Cynthia. — Joö, sade miss Ellen, har du godt minne? — Förträffligt. . — Skulle du noga kunna komma ihåg tre ord som Jag vill säga dig? — Jag hoppas det, miss. — Hör på då. Miss Ellen uttalade dessa tre ord: — Uaide evoy banty. — Maide eooy danty! upprepade Joö. — Skrif upp dem om du fruktar att ej kunna minnas dem. — Åh! det behöfs ej, miss. — Det vill på zigenarspråket säga, återtog miss Ellen: det är för er. — Ah! sade Joö, ett underligt språk det der! — Du känner ju igen huset i Wappiog? — Der Cynthia var? ja. — Du går dit, du klappar på, sedan lägger du detta papper under porten i det du säger de tre ord jag lärt dig; hvarefter du tager till fötter så fort du kan och aktar dig noga att man icke fär se ditt ansigte. Jo nickade och gick ut. Under det han fullgjorde sin beskickning, nog skickligt för att låta Simson tro att han var en zigenare, lät sir Robert bedja sin nitce att hon ville mottaga honom. — Åh! sade miss Ellen för sig sjelf, om han följt