tydlig, men antages dock hafva uppgått till hundrade; i går skall den ha varit mindre. Våra förposter å högre flygeln hafva under nattens lopp flera gånger oroats genom angrepp af fientliga patruller. Längre gingo ej underrättelserna kl. 10 i går afton, och den lifliga spänning, hvarmed man motser utgången af det sålunda påbörjade, kraftiga angreppet på den starkaste af armens försvarspositioner, är i ständigt stigande. Det är antagligt, att den tyska armåen skall göra allt, för att bringa i glömska den olyckliga stormningen annandag påsk och om möjligt bli herre öfver Dyppel före d. 12 april, fristen för den konferens utan basis och utan vapenstillestånd, som grefve Russell söker oktrojera på oss. Artillerikampen mot våra verk och beskjutningen af Sönderborg kunna endast betraktas som inledningen till ett omfattande stormningsangrepp. Fienden lägger an på att demontera kanonerna i skansarne, utmatta vårt folk, åstadkomma förvirring i alla kommandooch förplägningsförhållanden, för att derefter, då ögonblicket tros vara kommet, kasta sig med sin ötverlägsna styrka öfver våra trötta soldater och kanske samtidigt försöka en öfvergång öfver Alssundet, under det hela uppmärksamheten är fästad på Dyppel. Frågan är nu blott, om hans artilleri kan hålla ut tillräckligt länge utan någon paus, som sätter oss i stånd att reparera den gjorda skadan, och om hans soldater skola i det afgörande ögonblicket hafva mod att kasta sig i döden, genom att löpa till storms mot våra skansar. Med klappande hjerta motser danska folket tidenderna från den valplats, på hvilken hela Europas blickar äro fästade, med sympati för vår sak, med liflig beundran för våra soldaters tapperhet och ihållighet. Vi veta att, huru stark Dyppelställningen än är, kan den likväl icke hålla sig emot hvilken styrka som helst; sjelfva Sebastopol blef till sist intaget, då de allierade beslöto sig för att göra de ofantliga uppoffringar, som eröfringen kräfde, och Dyppel, som angripes af en vida öfverlägsen styrka med alla krigsvetenskapens senaste framsteg till sitt förfogande, måste äfven en gång duka under, då preussarne vilja betala det pris, som det kostar. Men vihoppas att det ögonblick ännu icke är kommet, då vår tappra armå måste uppgifva denna sista punkt på Slesvigs fastland; vi anse det det möjligt, att få ännu ett glädjande segerbådskap sådant som det från annandag påsk, och skulle än denna förväntan svika, äro vi dock törvissade om att den högmodige fienden skall få dyrt betala hvarje fotsbredd jord som han aftvingar oss. Ätven här i Sverige börja oron och spänningen göra sig allt märkbarare. Man känner att en vigtig stund nalkas, och kanske rinner redan i dag strömmar af blod för en sak, hvilken ligger oss så nära och för hvars skull flera af värt lands söner ställt sig i stridens leder. Det kan anses för säkert, att vi i dessa närmaste dagar hafva att vänta underrättelser af den största vigt från Dyppel, der allt drifver närmare mot en ny blodig dag. Troligast är, att denna redan i nu pågående vecka skall vara inne och i alla hänseende före den 12:te D:s. Den oroligt afvaktande spänningen är således den naturligaste i verlden. Under det nu hela den preussiska styrkan finnes i Nordalbingiens landamären, uppehålla sig österrikiska trupperna fortfarande i Jutland, der de naturligtvis lefva på innevånarnes bekostnad och således ej äro det ruinerade Österrikes kassa till förfång. Den siste i förra månaden marscherade sålunda en styrka om flera tusen man genom staden Veile till Bredal, hvarifrån den ryckte mot vester mot Soleskov. Den österrikiska truppstyrkans ändamål är sannolikt, att hålla de danska trupperna i Jutland i schack och hindra dem, dels från att hota den tyska Dyppelarmeen i ryggen, dels från att inskeppa sig någonstädes och skynda den så våldsamt påträngda danska armeen i Dyppel och på Als till väl behöfligt understöd. Hvilken stor skada de preussiska Östersjöstäderna lida af de rådande krigsförhållandena, framgår bl. a. deraf, att endast i Danzigs hamn ligga 100 fartyg utan sysselsättning, af hvilka 63 st. tillhöra danzigska redare. Isynnerhet lider trähandeln af de nuvarande förhållandena och en star mÅLg anrhatara mår