mina föreskrifter till punkt och pricka, skall inom tre dagar hela London veta att Roger är son af en zigenerska. Sir Robert inträdde till sin pupill med leende min. — Nåväl! sade han, allt har väl gått bra i natt? — Å min sida åtminstone, svarade miss Ellen. Vi ha Cynthia i förvar. — Aha! sade sir Robert i likgiltig ton. — Och ni, min onkel, hvad har ni gjort? — Jag har bjudit de tre personer du bestämt på middag; det vill säga sir Arthur Rood, sir Alberic Berny och sir Edward Johnsson. — Har ni sett markisen? — Han kom till klubben kl. ett på morgonen. — Bra. — Jag ledde samtalet på den ryktbara Hermelinklubben, detta hemlighetsfulla sällskap som något liknade en hemlig domstol för den fashionabla verlden. — Hvad sade markisen? — Han påstod att denna klubb ej existerade. Man såg på hvarandra, några smålogo; då utropade markisen: Nåväl, mina herrar! om denna klubb existerar vill jag bli medlem deraf. — Victoria! utropade miss Ellen. i — Nu, sade sir Robert Walden, då jag gjort hvad du önskat, skall du förklara mig hvad som skall komma att hända? — Nej, min onkel. I (Forts.)