Göteborgsposten – 6 april 1864, sida 2

Bref från Frigsteatern. Berlingske Tidende innehåller följande skrifvelse från Als angående tionde insanteriregementets tappra deltagande i kampen vid Dyppel annandag påsk: Det har redan kommit till allmänhetens kunskap, hvilken stor del det tionde regementet haft i segren annandag påsk. Öfverbefälhafvaren, general Gerlach, fann dagen efter anledning, att offentligen meddela regementet sitt tack och varma erkännande af dess visade ärofulla beteende. Jag tillåter mig här framställa för eder de närmare enskildheter af denna kamp, såvidt de kommit till min kännedom, i det jag tillägger, att dessa detaljer, hvilka alla endast röra första bataljonen, blifvit mig meddelade från en källa, som sätter deras trovärdighet öfver allt tvifvel. Det var annandag påsk, klockan litet öfver tre på morgonen, i ett disigt och rådt trostväder, då förpostkedjan framför tionde regementets första bataljon, kapten Vanpel, angreps al starka, fientliga kedjor, hvilka obemärkta samlats på något afständ och nu ryckte fram i ett häftigt spring och under dånande hurrarop. Regementets första bataljon höll då löpgralvarne besatta med 21, kompani och hade 1 2 kompani bakom sig i reserv. De angripna förposterna slogos med mycken ihållighet och försvarade sin ställning, tills den framryckande massan hotade att alldeles öfverväldiga dem, hvarefter de i god ordning drogo sig tillbaka, dels mot söder, dels inom de bakom dem uppförda bröstvärnen, 1 löpgrafvarne. Det var ännu alldeles mörkt, månen började komma fram, men omgifven af en tät och disig dimma, som hindrade dess sken. Besättningen i löpgrafvarne, hvilken nu förstärkts med reserven, afvaktadt den kommande fienden, utan att dock kunna få sigte på honom, och sköt således ej heller emot honom, man ansåg det emellertid önskligt, att förskaffa sig underrättelse om hans rörelser, för hvilket ändamål en patrull om 15 man genast och frivilligt anmälte sig, bland dem 7 slesvigare. De anfördes af korporal Eckhausen, lemnade ställningen bakom löpgrafvarne och vandrade förtröstansfullt ut i mörkret åt det håll, hvarifrån man trodde angreppet skulle komma. Den utskickade patrullen stötte på fienden mellan löpgrafvarne och de små uppkastade groparne eller skyttegrafvar, som förposterna danat till skydd mot den midtemot stående fienden. En kort och häftig strid uppstod, Eckhausen lät fyra af och blef sjelt sårad. På venstra flygeln, som hölls besatt af 7:de kompaniet under löjtn. Hammelef, närmade preussarne sig löpgrafvarne på 150 alnars afständ. En häftig och ihållande gevärseld öppnades emot dem, hvarefter fienden drog sig längre mot söder och skaffade sig fast tot mellan östra Dyppel och skansen n:o 8. Första bataljonen lät derföre en atdelning af dess första kompani under löjtn. Goldschadt och en annan afdelning af dess 5:te kompani under befäl af svenske löjtnanten C. J. A. Björck (löjtn. vid Helsinge regemente) rycka ut öfver löpgrafvarne, för att falla preussarne i flanken. Båda dessa afdelningar gingo snabbt framåt; det var som om de på förhand visste, att segren denna dag skulle vara deras; de kastade fienden ut ur skyttegrafvarne, men förmådde ej, tillfölje af hans öfverlägsna antal, drifva honom ut ur den ställning, han intagit framför skansen. Vid detta tillfälle blef löjtn. Goldschadt svårt sårad. Första afdeln. at 7:de kompaniet, under kompanibefälhafvarens eget anförande, jemte en afdelning at 1:sta kompaniet, under sergeant Most, förenade sig nu med en afdelning af 2:dra kompaniet, under officersaspirant Waage, och ryckte fram till östra Dyppel. Detta framryckande företogs med en bestämdhet och kraft, som tvungo fienden att draga sig tillbaka, löjtn Hammelef blef tyvärr sårad, och befälet ötvertogs nu ända till stridens slut af en ung reservofficer löjtn. Aagaard. Det hade emellertid blifvit så ljust, att man från batterierna kunde iakttaga fIiendens rörelser på den närmaste terrängen framför sig och använde det grofva artilleriet. Den mellan skansarne n:o 8 och 9 uppkastade kanonafdelningen hade afvaktat detta ögonblick och öppnade en liflig granateld mot hvarje kolonn, som visade sig i riktningen mot östra Dyppel. Artilleriets verkan iakttogs af löjtn. Aagaard, som endast på en äng vid östra Dyppel räknade omkring 50 preussiska lik, hvilka upprifvits af de sönderspringande granaterna. Emellertid fortsattes en liflig och väl riktad gevärseld, hvilken tilltog i styrka och verkan från den stund en ytterligare afdelning af 10:de regementets 3:dje kompani framskickades till löjtn. Aagaards understödjande, anförd af löjtn. Bentsen. Förstärkt med denna hjelp gingo de förenade afdelningarne med utmärkt mod fram mot fienden, kastade honom ut ur hans gömställe, tvungo honom att lemna hvarje betäckt plats, som han funnit, samt drefvo honom snabbt och utan uppehåll tillbaka mot Dyppels by, som genast derefter besköts från skansen. Vid detta djerfva och