Göteborgsposten – 6 april 1864, sida 1

— Jean, ni skall åtminstone bevilja mig en enda nåd? — Tala. — När jag gett er tillbaka Cynthia, skall ni binda mig till händer och fötter och lägga munkafle i munnen på mig. Åtminstone skall sir Robert då tro att jag endast gifvit vika för våld. — Må vara, sade Jean, jag lofvar dig det. Ingången till grottan var temligen mörk. — Hvart för du mig? frågade Jean som gjorde en rörelse af misstro. — Hör på, sade miss Ellen, längst in i denna grotta finnes ett rum som blott är kändt af sir Robert och mig. Det är der vi ha gömt Cynthia. En enda domestik är invigd i förtroendet. Tag min hand och följ mig. När vi kommit in skola vi förse oss med ljus. Har ni något eldstål? — Ja, sade Jean. Den unga flickan fattade hans hand, och han lähenne leda sig. Men han bibehöll alltjemt sin dolk i handen, färdig att stöta till vid minsta misstanka. När de komt mit in i grottan stannade miss Ellen. — Det är här, sade hon. Jean de France räckte henne sitt eldstål med veke. När veken var tänd kastade zigenarkonungen en snabb blick omkring sig. Grottan var tom och ingen dörr syntes. — Har du gjort narr af mig? sade han i det han såg på miss Ellen. Corts.)